Hemma
Förrutom att "Dampy" har återgått till sitt vanliga jag så är det väldigt skönt att vara hemma igen. Hussehade nog rätt när han sa att jag blivit något större i omfång för det är jobbigt att hänga med i Husses och Stinas fart när vi är ute och traskar. Men husse ser ganska kul ut när han har ena armen utsträckt åt ena hållet och den andra åt andra hållet. Jag brukar på pin tjiv hålla igen lite extra för då får Stina skäll för att hon drar i kopplet. Hon behöver lära sig lite hyfs så det skadar inte alls.
Lite busig kände jag mig och husse skrattade gott när jag för en gång skull hade fritt fram (Dampy satt i skamvrån)
Och när hon inte satt där så låg hon och skrek efter mera mat i köket. Då brydde hon sig inte om mig och allt var lugnt.
Men så fort hon fått mat så är det alltid fara å färde. Hon far runt som en vettvilling och kastar sig på golvet. Allt för att få lite uppmärksamhet men det lyckas sällan. Husse brukar titta till på henne och sucka men mer blir det inte.
Nu nalkas det snart mat igen och Stina har redan börjat oja sig över hungersnöd och elände, visst jag är också hungrig men vet att vänta till husse säger till . Det kommer ju mat vid samma tid varje dag så det lönar sig inte att hetsa upp sig flera timmar i förväg. Eller hur?
/Kia
