Jag trivs nu!
Livet har blivit helt underbart........ Jag har börjat jobba! Jag är verkligen duktig på det. Förut så var jag så rädd när vi skulle åka bil så jag fick ångest och började hyperventilera för att till slut kräkas hela tiden men nu längtar jag till dess att vi skall åka till jobbet. Och på jobbet så är det faktiskt jättekul för dels så kan inte Stina ställa till med så mycket då husse har full koll på henne och dels för att det kommer så mycket folk hela tiden som man kan bita lite på.
Inte ens när vi kommer hem så orkar Stina slänga runt med mig. Till och med husse är utslagen på kvällarna. Han som brukar hitta på så mycket pyssel annars med sladdar och träd m.m. Det här är nog det roligaste jag gjort i hela mitt liv! Husse har till och med lovat att jag skall få följa med och titta på när bulldogsspecialen går av stapeln. Det är bara för att jag klarar bilåkningen nu.
Jag berättar mera senare........
Inte ens när vi kommer hem så orkar Stina slänga runt med mig. Till och med husse är utslagen på kvällarna. Han som brukar hitta på så mycket pyssel annars med sladdar och träd m.m. Det här är nog det roligaste jag gjort i hela mitt liv! Husse har till och med lovat att jag skall få följa med och titta på när bulldogsspecialen går av stapeln. Det är bara för att jag klarar bilåkningen nu.
Jag berättar mera senare........
OhhhNej!!!!!!
Husse har börjat jobba igen.....!!!!! Nu vet jag vad som väntar. En överenergisk damphund (STINA) som skall ta igen vad hon har förlorat i ogenomförda busstreck och misshandel av mig.... Men jag är beredd! Jag har tränat på buskar hela jul och nyårs helgerna. Jag har brottat ned dom om och om igen. Nu börjar jag bli riktigt stark så hon får nog passa sig. Jag skall inte låta henne köra mer med mig nu. 1:a dagen var så lugn att jag fick gå fram och lyssna om hon andades men det verkade inte vara någon fara. Hon blåstirrade på ytterdörren hela dagen och rörde inte en fena. Hon kanske är sjuk? Jag får hålla ett öga på henne.
Åhhh! Vad det har varit bra ett par dagar nu.
Husse har varit hemma och myst med oss jättelänge och Stina har inte haft en chans att ställa till med någonting. Det var nästan så att jag tyckte synd om henne ett tag. Hon nästan vred sig i vånda för att inte få jaga runt mig och äta upp inredningen.

Om det bara kunde vara fler så´na dagar.....

Om det bara kunde vara fler så´na dagar.....