Stina

Jag vill bara meddela att jag fortfarande finns....FAKTISKT!!!!!!  Jag har börjat på det nya jobbet nu och måste dessutom sitta barnvakt åt Spånet. Hon är så larvig och bara fjantar för alla som kommer och tittar på oss. Hon har inte fattat att det är som om vi vore apor i bur. Det står stirrande "muppar" utanför vårt kontor hela dagarna. Och ingen blir lyckligare än hon. Själv ligger jag mest och skäms.
Idag så har det varit en riktig Vårdag. Jag solade till dess att det var tråkigt sedan jagade jag ut Krypet på lerplätten för att avsluta dagen med ett lejonvrål som skickade en jätteboxer ned i diket inkl hans matte. Mycket roande måste jag säga trots att husse kom ut och la sig i. Lite sur blev jag ju när han bar in mig i huset (Fängelset) i nackskinnet. Ett klart brott mot min personliga integritet tycker jag.
Sedan dess har han varit i onåd och kan snart vänta sig en ljuv hämnd.

Nu kommer han in igen så jag måste sluta. Han har nämligen förbjudit mig att blogga. "Du avslöjar så mycket" säger han.    /Stina

Nu är det kört! Vi har börjat jobba deltid igen! Denna gången så är det inte så långt till jobbet men det tär på min Stinatid. Jag behöver ju hålla koll på tomten och se till så grannens katter och alla skator håller sig härifrån.
Jag kan ju meddela att det fortfarande inte finns något, av mig, godkänt avtal som ligger till grund för löneutbetalningarna så jag ligger mest bara och stirrar ilsket på allt och alla. Spånet fjantar ju som vanligt och skuttar runt för att ställa sig in.
Det nya jobbet är ju visserligen ganska just. Det är ännu större lokaler och finare kontor men det spelar ju ingen roll när avtalsfrågan inte är löst. Eller hur? Om det inte ordnar sig inom kort så funderar jag på att bli folkilsken......
Husse har visserligen gett med sig och sagt att avtalsförhandlingarna skall återupptas i helgen men han har bluffat mig förr.
Min Kravlista:
1/     Ett märgben varje helg
2/     Ett extra mellanmål om dagen
3/     En katt (ägd av en granne) i veckan att tufsa till ordentligt
4/     Två gratis frispel med Spånet i Veckan (Detta innebär att jag skall få göra vad jag vill med det lilla krypet utan att den svagsinte lägger sig i)
5/     Han skall stoppa Krypet från att skriva reklamkontrakt med husses firma för all framtid (Opassande!)

Själv tycker jag att dessa, små ödmjuka, krav är att låta honom komma undan alldeles för lätt. Men vi måste ju komma någonstans så att vi får arbetsro. Eller hur?

Nu skall jag fundera om det inte finns fler, ödmjuka små, krav som kan ställas samtidigt.

Mvh
En slumrande Stina 

Jag har nog alltid anat att husse är en liten luring men det här trodde jag inte om honom....Jag skall berätta.
Häromdagen så var han ledig och skröt vitt och brett om hur han skulle göra klart allting runt fiskdammen för matte.

Jag satt och funderade på hur det skulle gå till. Det var ju mycket sten och jord som skulle bort därifrån.

Jag tittade nyfiket på honom för att se vad han skulle ta sig till.

Plötsligt så tyckte jag att jag hörde något.

Nej det var nog ingenting!

Jodå! Det var nå´t som dundrade. Då ropade husse in oss och stängde dörren efter sig när han gick ut själv... Hmmm jag undrade vad det var som var så hemligt så att inte jag fick se.....Efter ett par timmar så kom han in igen och såg så nöjd ut. Jag blängde på honom och låg kvar i stolen. Vill han försöka ha hemligheter så inte mig emot. Flina du, tänkte jag, Jag vet nog vad du pysslat med......
 
Vad tror ni hände då? Jo när matte kom hem från jobbet så var han stolt som en liten bulldog över att dammen nu var borta. Jag lyssnade uppmärksamt på honom och väntade på att han skulle säga sanningen men inte ett ord.

Matte tittade beundrande på det, numera, kala området som tidigare hade en stor kulle med en damm nedanför och en liten fors som porlade. Dessutom så fick jag alltid bannor om jag råkade springa omkring på den.

Nu finns det bara en jordplätt kvar. matte var imponerad och frågade hur husse hade hunnit med allt och husse svarade glatt, "Det var jobbigt men en bra karl klarar det mesta"  Det han inte berättade var:

Han hade fått "lite" hjälp....... Jag såg allt från fönstret men det kommer han nog inte att erkänna. Nu sprang han bara runt och slog sig på bröstet och berättade om hur duktig han hade varit.

Spånet blev ju i alla fall lycklig då hon fått ytterligare ett ställe att skita ned sig med.
SNÄLLA!!!!!!!!! Någon borde hjälpa mig att avlägsna dessa knäppa varelser härifrån och installera självfylland matskålar istället.......

Vaddå modell??????  Jag skäms i hela mitt bulldogshjärta........Hur kan man sjunka så lågt? Själv skulle jag inte nedlåta mig till något dylikt och anser att det där kan människor hålla på med......

Så jag gick och hämtade mig ett par solglasögon för att inte behöva visa vem jag var om det skulle dyka upp någon och undra.

Jag låg en stund och funderade på hur man skulle göra med dem, då matte försökte ta tillbaka dem men icke sa nicke.

Jag undrade länge hur alla andra kändisar brukade bära dem.

Först provade jag att ha dem på pannan.

sedan kom jag på att jag sett en kille bära dem på lite annorlunda sett.

På nosen kändes inte rätt heller.

Till slut gav jag upp..... Jag la mig ned och försökte bara gömma mig så ingen skulle förknippa mig med spånet

Här händer det som vanligt en massa konstiga saker. Husse har skrutit över sin fina fiskdamm som han hade gjort alldeles själv. (Vad duktig han är!) Nu har han plötsligt börjat riva alltihop igen......? Vad är meningen med detta?

När jag var uppe på den där kullen med en liten bäck och en massa blommor och sån´t krafs så var det ett fasligt liv. Men han får tydligen göra precis som han vill.... Det ser ut som om det har varit krig på tomten. Själv så tänkte jag bara hjälpa till och började rycka småträd och blommor från kullen men då blev det liv igen. dom skulle tydligen flytta till något annat ställe. OCH?????   Det kunde väl jag fixa  ?? Men inte då!
Jag insåg att min hjälp inte var önskvärd så jag låg och betraktade vansinnet från lite håll.

Mitt i allting så kastade sig husse i bilen och var borta i flera dagar. Det visade sig att han varit och hälsat på andra bullar! Räcker det inte med mig? Och inte nog med det.... Dom hade en vattenskål som var stor som ett hav också.

Jag undrar om den lille trögsinte mannen tänker göra en lika stor hos oss efter att kullen är bortgrävd.......

Hej ni tappra som inte gett upp. Jag och husse har haft olika meningar när det gäller min uppgift att fortsätta med mina kurser i hur man bäst sätter pli på en lagom korkad liten husse. Men nu har han lämnat datorn på och i lagom skrivhöjd så här kommer det lite nyheter från mig.

"Ipren" och jag har haft det jätteroligt i sommar.

Vi har dessutom fått en ny kompis (troligen nära släkt med Ipren)

Kul grej som tror att den kan stå i vägen när jag har bråttom.....Men inte då!

Men numera så är Ipren lite krasslig och husse säger att han är död, mördad till och med... jag har inte förstått hur det kunde hända... Han har ju bara lekt lite med mig! Och nu plötsligt död!!!!!!! Det är riktigt tragiskt och jag försöker hela tiden att återuppliva honom med diverse uppmuntrande bett och omkringsläpning i häckarna.



Och vi som hade så roligt ihop......

Äntligen!!!! Husse och matte kastade ut bollen på gräsmattan. Så som jag längtat efter detta! Jag trodde att dom glömt bort mig och skulle låta BOLLEN mögla bort i sin ensamhet. Men nu är den MIN....Bara MIN!!!!!

Det började med TRÅKIGT!!!!!

Och då, plötsligt, så hände något........

Det var stort och blått med fart i.......

YESSSSSS!!!!!!!!! Det var monsterbollen, som gäckat mig i Tre veckor i köket, som låg där...

Jag tittade på husse och undrade om det verkligen var sant. Han bara tittade tillbaka och log.

Jag började lite lugnt för känner jag husse rätt så kunde det kanske vara en fälla. Han brukar ju försöka ha roligt på min bekostnad.

Sedan puffade jag till den dunsade iväg med mig i släptåg.

Jaf stannade upp och tittade på husse igen för att se om han reagerade. Men han bara skrattade och ropade lek du lilla gumman medans du kan.

Sedan var det gärnet i timmar........Fram och tillbaka över gräsmattan. jag funderade hur länge jag skulle behöva hålla igång den innan den gick sönder. För sönder skulle den gå. Det gör ju allting!


Jag började faktiskt bli riktigt arg och insåg att det måste till skarpare metoder än bara jaga.

Men jag fick ge upp och koncentrera mig på att bara ha kul....

Och kul var det verkligen..... Spånet försökte vara med ett par gånger men insåg snabbt att det var lönlöst.

När jag skulle hoppa upp på den och vila lite så kastade den av mig omgående och då var det krig igen.


Jag blev först väldigt förvånad.

Men inte dog bollen inte.

Matte tyckte att det var nog med bollen och försökte ta den ifrån mig. Hon påstod att jag, efter Två timmars vild fight med bollen, höll på att dö av utmattning.!!!???

Sedan insåg hon tydligen att jag nog skulle springa fortfarande när hon gick i pension så hon kastade iväg bollen igen.
Jag kan berätta i timmar och spaltmeter med hundratals bilder om denna 1:a dag med min nya kompis men husse säger att det får vara nog nu.......På återhörande...../Stina

Så här är det..... Jag är lite utarbetad och orkar inta övertyga husse om att det är nödvändigt  att blogga. Men han har lovat att det kommer i morgon, Lördag. Just nu straffas jag, tillfälligt för att jag har försökt att muntra upp både husse och matte med diverse skotrick som jag försökt lära ut till Spånet. Trots att det faktiskt var hon, Spånet; som orsakade de flesta skadorna på de framlagda skorna. Så håll er till tåls......Det kommer....Straffet går ut i morgon....!!!!!

Visst kom vi till specialen men var jag i centrum?????? Icke då! Husse slängde upp tältet och burar. Sedan stoppade han in oss båda Två i samma bur. Jag har väl för sjutton rätt att ha en egen bur om jag skall koncentrera mig innan stödrundan i ringen skulle förete sig? Hur trodde han att jag skulle kunna lufsa runt där om inte jag fick min lilla vilopaus före? Men se efter ett par timmar traskade han iväg med mig och spånet tillbaka till stugan för att sedan försvinna igen. Vad nu då? Skulle han försöka klara sig själv i ringen den här gången? Det var ju inte en dag för tidigt. I rena lyckoruset så passade jag på att driva spånet runt stugan i full fart så att hon inte skulle bli förslappad. Samtidigt undrade jag hur det gick för den lille sinnesslöa gubben där ute alldeles ensam. Men när han kom tillbaka så sa han inte ett dyft om resultatet så jag antar att det gick som han förtjänar. Det vill säga minst en Trea i kvalité med tanke på hans utseende och frånvaron av mitt........
Vi kom hem och började med ett par lata dagar då husse åkte till jobbet utan oss men sedan så var det full fart igen. Spånet har börjat ta ton igen och det ger mig all anledning i världen att tuffsa till henne i tid och otid. Det är ju naturligtvis ett hårt jobb men någon måste ju göra det och då är det lika bra att jag tar på mig det. Eller hur?

En kväll när vi kom hem så var det en inkräktare i köket. Jag blev ju, som ni förstår, väldigt irriterad och det stora fula åbäket sa ingenting utan bara låg där och såg dum ut.

Jag la mig ner och stirrade på den. Det såg faktiskt ut som en boll. Fast jättestor. Jag kunde ju inte komma åt den för slangen, som matte straffar oss med när vi plöjt genom rabatterna, låg i vägen. Den finns ju här hemma och ser inte trasig ut så då måste den ju vara min som allt annat helt i huset. Varför får jag då inte tuffsa runt den lite? Bara lite, Snälla! Spånet som förstog mitt dilemma stog på avstånd och skrattade käklederna ur led. Det lilla falska krypet. Jag skall nog visa henne jag! Bara jag får tag i bollen först så skall jag ta itu med henne sedan.

Det är ju konstigt att hon törs vara så olidlig när husse är hemma men när vi är ensamma så kryper hon in under möblerna och gömmer sig minsann. Jag skall planera något riktig bra åt henne så att hon inte glömmer bort vem som bestämmer här hemma.

Tillbaka på uteplatsen så låg husse i en stol och flämtade medans kräket stod och såg så väldigt viktig ut. Leende stirrade hon på mig för att förmedla den där "där fick du" blicken........Det skulle hon inte gjort!!!!!! Nu var jag riktigt sur!
Helnöjd sprang spånet iväg med MIN repstump och skulle leka i sin ensamhet (för henne vill ju ingen annan leka med)
Hmmmm! Min repstump och mitt kräk --Tillsammans--- Nej nu gick det lite för långt.... Jag skall nog visa vem det är som bestämmer här hemma.

Kvickt slet jag tag i repet och började ruska om den lilla parveln så att alla Två hjärncellerna hoppade runt i skallen på henne. Men jag måste erkänna att hon stog emot riktigt länge.

Det blev till och med så att jag fick lägga mig ner och vänta på att hon skulle ge upp.

Efter en stund så kännde jag att det fick vara nog. Jag skulle ta till ett av mina "Stinamoves"  Och så fick det bli!

Jag rusade ut på gräsmattan släpandes på krypet men döm om min förvåning när hon bara stog kvar med sin ända av repet kvar i mun.

Och tror ni inte att hon började fuska....???? Hon kastade sig ned på marken och lekte betongklump (det är ju i och försig inte så svårt för henne)

Kampen blev hård och tuff men det var ju redan givet vem som skulle vinna.

När jag släpat runt henne några varv på gräsmattan (jösses vad tung hon är) så gav hon till sist upp. Hon vände sig om och gick tillbaka till sina beskyddare (husse och Matte) för att söka tröst. Vilket trams!

Jag tittade långt efter henne, som skulle vara så "Tuff", för att sedan följa efter och se om hon skulle ha en omgång till.

Men hon var så sur att det nästan sprutade ättika om henne. Tänk att hon inte kan ta ett nederlag som en dam. Hon borde lära sig av mig. Men det så klart! Jag drabbas så sällan av nederlag så det kan ju vara svårt förstås.


Sedan blängde hon ilsket på mig där jag satt och tuggade på det oaptitliga repet. Men det är ju bättre att jag har det än hon. Alla grejor är ju i alla fall mina.......!!!!!!!

Bara en ny dag på jobbet....... Alla hade ju fått sina adrenalinkickar tack vare mig...... Vad snäll jag är!

Jag kan meddela att det smakade ganska bra. Men jag var tvungen att fortsätta titta på husse.... Han såg ut som en väderkvarn som han viftade. Det verkade nästan som om han ville vara med han också. Förmodligen saknade han min närhet och den kärlek som jag ibland visar honom (inte så ofta).

Jag bara häpnade över hans energiska sätt att visa hur roligt han tyckte det var att jag tagit priset till mig.

Ja Ja! Tänkte jag han sansar sig nog snart och bli lika tråkig som vanligt. Jag fortsatte att gnaga lite i kanten på priset för att kontrollera att det inte var farligt på något sätt.

Då verkade det plötsligt hända nå´t därborta. Lillmatte stegade bestämt ut på gräsmattan och såg så där bessewisser ut som bara en storasyster kan se ut. Hmm! Undrar om hon också skall tugga på den här?
Bäst att förbereda sig på att leka lite.

Men ser hon inte lite irriterad ut? Säkert skall hon försöka bestämma och hålla på nu när jag för en gång skull fått husse att bli så glad.

Hon stampade på som om hon ägde hela världen och jag kände att det var läge för att avakta lite och se vad som skulle hända.

Inte nog med att hon bannade mig utan hon tog mitt pris och stampade efter mig mot husse.

När jag skulle börja ett litet samtal om lämpligheten i hennes sätt att behandla mig så daskade hon raskt till mig i baken. MED MITT PRIS! Ohh vad förnedrande det var. Det kändes inte bra.

Jag bestämde mig rask för att det inte var så roligt på gräsmattan och sprang i full fart mot uteplatsen för att finna ett eller ett par hämndobjekt som kunde roa mig istället.

Gissa vad jag hittade på uteplatsen då?????
Fundera på det ni till dess att jag uppdaterar nästa gång (snart)

/Stina

Ja! Jag är fortfarande kvar på 1:a Maj! Husse envisas ju med att hela tiden tvinga oss att jobba nästan hela dygnet runt.....Jag och Kia planerar en bullförening som kan bevaka små söta och lagom jättesnälla bulldogar som blir utarbetade och utnyttjade i slaveriet. Så jag hinner inte med så mycket dator just nu. Men åter till 1:a Maj igen då.
När vi sent om sider kom hem så visade husse stolt ett pris från lotteriet som han ansåg vara hans. Men ni vet ju förståss bättre. Eller hur? Det var ju självklart....!!!! Vinster från en bulldogsträff är ju naturligtvis mina..!!!

Jag visste ju inte alls var det var men att det var min det var ju givet. Och är det min så måste ju jag få kolla in den i lugn och ro.

När jag traskade iväg för att fundera ut vad den kunde användas till så började ett muller ljuda bakom ryggen så jag antog att det fanns delade meningar om min rätt till vinsten. Bäst att skynda sig innan andra ideer om hur vinsten skulle användas kom upp.

Jag hann bara några meter innan husse började höja rösten. Jag stannade och tittade om det var mig han pratade med men gjorde snabbt bedömningen att det nog inte var så.

Men då höjdes rösten ytterligare och jag kände att det kanske var dags att flytta sig lite till.


Jag hann bara en liten bit innan husse började låta riktigt mycket han till och med började hoppa lite smått.
Jag stannade och tittade om det verkligen var mig han gastade över.

Ja! Det verkade faktiskt som det. Men det kan ju inte vara så allvarligt så att jag måste avbryta min undersökning tänkte jag och rusade iväg till andra änden av gräsmattan för att han skulle kunna glömma bort mig lite snabbare.



Tror ni inte att han ropade ännu mer då? Jo visst! Han var alldeles röd i ansiktet och förmodligen hade jag missförstått hela situationen. Han var ju alldeles upphetsad över min påhittighet och stog ju och jublade.

Han till och med hoppade av lycka. Vilken förstående liten gubbe det där är.

Jag lade mig ner för att vänta på att glädjefnattet hos husse skulle lägga sig lite så att han inte storknade. Sedan var det dags för lite mer ingående kontroll av min nya leksak.

Ni kanske trodde att det var slut med detta? Icke då! Men får lov att fortsätta senare för nu skall husse pyssla med nå´t.
/Stina

Husse började dagen med att plocka fram en grill som tvättades noga. Riktigt trevligt med lite grilat idag tänkte jag och höll mig undan så att han inte skulle hitta någon anledning till att inte ge mig alla korvarna.

Döm om min förvåning när han sedan stoppar in hela grillen i bilen.....????? Inget regn så långt ögat nådde men likväl så stog grillen i bilen. Efter ett par timmar, med mycket grubbel på vad gubben skulle hitta på, så packade han in mig och spånet i bilen också och for iväg i full fart men alldeles åt fel håll. Inte alls mot jobbet som vi brukade.
Väl framme så kom nästa chock!!!!!! det var fullt med bullisar där men inget som tydde på sk "Ringaktiviteter". Vad håller han på nu tänkte jag. Inte nog med det.....alla som var där var så ofocuserade så man försvann ju helt i mängden av bulldogar.

Dom insåg inte att "The Star" hade anlänt. Jag blev riktigt tjurig och det var tur att husse stängde in oss i fångtransporten så jag kunde ge sken av att inte vilja vara med. Det värsta var att husse stog och grillade korv i långa banor men glömde alldeles bort vart korvarna skulle. Han delade ut korvar till både höger och vänster men tydligen så stog bilen inte åt nåt av de hållen för jag fick bara känna doften av dom. Förmodligen så håller han fortfarande på med svältkuren. Men det borde gälla för alla....Eller hur?

Dessutom så var det fasligt spring runt området till synes helt utan anledning. Förmodligen letade de också efter korvarna.

Medans husse grillade pratade jag och spånet med alla som gick förbi bilen. Jag hörde dock hur alla andra doggar busade och röjde runt. Och där låg vi i fångtransporten.
 
Jag träffade min mamma där bland alla bullisar. Det var lite omtumlande för hon var grinig som sjutton på mig när jag ville hälsa på henne. Men det sa husse att han kunde förstå för jag var väl likadan som liten som jag är nu....???? Vad menade han med det? Jag fattade ingenting, jag skall nog ta reda på hur han var själv som liten ....! Det var nog ingen lek!

Här ovanför letar morsan också korv som alla andra. han var där med sin nya familj och hade flyttat till Södermanland. Det var lite kul då kanske vi kan träffas snart igen men när det är lite lugnare.
Dagen led mot sitt slut och jag hoppades på att få lite korv till sist, men inte då. Lite hundmat, torrt som fnöske, var allt vi fick! OK! Det smakade visserligen bra men det slog ju inte en korv eller Tre......

/Stina

Husse kom inrusande och gastade någonting om "Franska Bulldogsklubben" och blivande medlemmskap....Han sa att jag hade svikit saken och att jag inte skulle få följa med på bulldogspecialen...????? Det är ju för sjutton jag som är Bulldogsspecialen.... Ingen bulldog är så speciell som jag.
Han hade tydligen hittat en massa spår efter någon som smaskat på lite sniglar och genast tagit för givet att det skulle vara jag..!!!! Vad jag kan påminna mig så lämnade jag inga spår efter mig och det är fult att beskylla någon för nå´t som man inte är säker på att denne någon har gjort sig skyldig till....Eller hur?? Jag påtalade detta med ett par skarpa skall och lite småbett samt ett par helt oskyldiga ögon som tittade på den lilla svagsinte gubben så han skulle förstå att min oskuld var oantstlig. Men tror ni inte att han hittade lite snigelskal i rumpan på mig som fastnat på väg ut. Hmmmmm! Lite avslöjad kände jag ju mig men det är ju inte konstigt att man förser sig med den föda som finns att tillgå då gubben inte ens kan ge mig mat så att jag kan behålla livhanken.....


Snart kommer jag att berätta när vi var på bulldogsträff. Som vanligt förstörd av husse..........:-(((((

/Stina

Nu börjar det redan gå slentrian i vardagen. Maten kommer sällan och när den kommer så är det bara lite i botten. Och tiderna för servering är oanpassade till mitt sätt att leva. Jag tvingas om och om igen att påminna husse om att tiden dragit över hungertimmen/timmarna.

Trots att man stirrade intensivt på honom så verkade han inte förstå.

Jag skällde och studsade runt som en galning utan att få gehör.........

Jag blev alldeles utmattad av hunger och frustration. Husse bara stirrade kallt på mig och sa nå´t om att jag kanske skulle söka för det där. JAG!!?? Det är ju jag som är normalt hungrig och det är han som är onormalt envis.

Jag gav honom det "onda" ögat och försökte få honom att ge med sig. Och tror ni att det gick bra? Nejdå! Han och matte gick in i TV-Rummet och började smaska själva utan en tanke på små lagom söta bullisar som hade ett stort näringsbehov för att inte självdö.

Nu börjar jag att förstå vad "skådebröd" innebär. = Titta och dö av hunger!

Är detta är tacken för allt som jag gör för det här hemmet? Håller ordning och underhåller....... Jag funderar på att sluta med mitt engagemang och bara bry mig om mig själv. Snart är det slut på mina aktiveringsaktioner......!
Mvh
En mycket sur Stina