Mattes straff!
När matte kom upp så klagade hon på huvudvärk och var jätteförkyld. HA! Nu skall du få tänkte jag och startade en skällterror av sällan skådat slag. Jag satt under diskbänken och blåstirrade åt det hålll som bollen låg och skällde som en galning. Matte ropade att jag skulle sluta men då ökade jag istället......HA HA! Nu hade hon nog förstått vådan av att jäklas med mig.
När jag suttit där i över en timme och gett vackra ljud från mig så kom husse (förstås) fram till mig och talade om att utan tunga så är det väldigt svårt att skälla så om du har planer på att skrämma barn eller katter i framtiden så kanske du skall vara tyst nu......Jag förstog piken. Så just nu ligger jag på golvet och blänger så hårt jag kan på den tjurskallige lilla gubben utan humor....
En vanlig dag på jobbet.
Det där tjafset om ont i benet o.s.v har han hållit på med sedan juldagen. Det var då jag skulle visa honom hur man dribblar med en stor boll. Jag sprang runt i evigheter innan han fattade att han skulle försöka att ta bollen ifrån mig. Och när det gick upp ett ljus för honom och han försökte så gjorde jag ett par proffsiga Stina-moves och vips så åkte han i backen så det sjöng om det. Men det tycker jag inte var så mycket att bråka om. Kan man inte tåla trycket så har man inte på gräsmattan att vara.......! Sedan dess så har gnällandet fortgått.
Annars så har dagen varit som en vanlig dag på jobbet: Kastat husses kvarglömda stövel på kräket, jagat runt samma kräk för att hon skall få motion, använt samtliga leksaker utan att kräket fått en chans att vara med o.s.v.
När husse kom hem var jag så slut (och lite sur för sen frukost) så jag vägrade att hälsa honom välkommen hem (som vanligt). Man skall inte skämma bort de små liven för då får dom för sig att man alltid ska var dem till lags.
Och så fungerar det inte i min värld.....!
Dumma boll!
Jag förklarar bara för den lille svagsinta varelsen. Men denna förklaring verkade inte gå in i träskallen. Sen var han på dåligt humör länge. Jag tänkte att det kanske var läge att lugna ner stämningen lite så jag hoppade upp och la mig bredvid Kia och tröstade henne.
Men hon verkade inte lyssna på det örat. Vad var det jag sa....? LÅNGSINT!!!! Nåja! Jag är inte den som ger upp i första taget. Ska det tröstas så ska det. Jag tvingade mig till att ligga kvar tills hon blev riktigt tröstad. Man gör ju inget halvdant.. Det tog så lång tid så att jag somnade av ren tristress.
Efter ett par timmar så vaknade jag och kände mig som en rentvådd och ny Stina. Nu är väl allt glömt, tänkte jag. Ingen kan ju motstå en sådan vänlig och omtänksam individ som jag? Jodå tydligen så kunde husse det. Fram med klotången och misshandeln startade på nytt. Fattas bara att jag tvingas att duscha också. Men så illa blev det inte. Ögon och öronvård blev det. Det var tacken för att man försökte vara snäll. Men nu har jag lärt mig en läxa! Aldrig mer vara snäll!!!!!!
Jullunch
Husse ropade vid 2-tiden och sa att det var serverat. Jag rusade in i köket och tänkte hinna ta den bästa platsen men husse blev jätteirriterad och sa åt mig att låta bli köksbordet. ??????? Det var ju jag som skulle äta alla goda köttbullar, revbensspjäll, skinka m.m.! Och så kastar han ut mig ur köket!!!! Matte sa att det var lite synd om oss så vi fick lite köttbullar av henne och hon var, tyvärr, noga med att vi fick lika mycket.... Jag fick inte en chans att sno kräkets andel.
Sedan var det dags för julklappar. Jag hoppade, som dom andra barnen, upp i soffan mellan lillmatte och lillhusse. Jag hann inte sätta mig till rätta innan husse skickade ner mig igen. Jag försökte Tre gånger innan jag gav upp.
Och julklapparna se´n! Bara en massa trams så som byxor, lampor, jackor och liknande, helt onödiga saker. Dom kunde gott behålla allting, tänkte jag. Men så staplades det upp en hög lite för sig själv. "Det är era klappar" sa husse.
Kräket var alldeles för nyfiken så jag bestämde mig för att bevaka dom på nära håll. Efter att dom andra öppnat sina julklappar så skulle vi få öppna våra. Jag tog direkt ett paket och stack iväg till TV-rummet för att öppna i lugn och ro. Sedan planerade jag att gömma allting så inte krypet kom åt dom. 
Jag tänkte så det knakade. Hur fixar jag det här nu då. Som ett ben från klar himmel så kom jag på det..... Kia, som tyckte att det var så roligt, fick öppna alla julklappar och jag tog hand om innehållet. Det blir ju lika... Eller hur? Så jag satt och tittadepå när hon slet och tog hand om alla prylar och forslade in dom till mig.
Mycket bärande var det men det var det ju värt .....Till dess att husse kom och sa att även Kia skulle få leka med grejerna....Nu fick det ta mig sjutton vara nog...! Det är MINA saker!!!!!!! Jag vaktade dom intensivt hela kvällen och krypet fick inte en chans....
Så kom då de sista två klapparna...Var sitt ben. Jag gömde omgående mitt med tanke på hur lite utfodring som sker i det här huset och sedan gav jag mig på Kia´s. Men då sprang hon in till dom andra och vem tror ni då började banna mig? Jo husse! Han tar parti för henne stup i ett: Han måste lära sig att i det här huset så gäller bara en lag. STINAS LAG!
Jag anser att om inte krypet förmår att försvara sitt ben så är det automatiskt MITT! 
Nåja! Jag får väl ta det senare när husse har annat att intressera sig för. Typ lampor, sladdar och träd m.m.
Julafton!
Jag tittade ned på henne där hon satt på golvet och grymtade. Kan man aldrig få sova ut?
Jag låg en stund och funderade på hur dom andra, svagsinta, skulle ta det när dom upptäkte att alla julklappar var mina.
Jag verkligen glad över att dom kämpat så...Allt för min skull. Mat, Godis och julklappar! Bara för mig!
Jag var så inne i mina njutningsfulla tankar att jag inte hörde när maten var klar. Husse fick väcka mig igen.
Hela förmiddagen så lagade dom massor med mat. Frukosten var nog bara förrätt. Smaskens! Här vankas det mat i långa banor. Jag tittade till mina julklappar ibland så ingen skulle få några ideer.
Vaaaaa!!!!!! Där var ju det lilla krypet och snokade! Han verkar inte fatta att det var mina saker som låg utslängda på golvet. Och varför har dom lindat papper runt sakerna? Det är ju bara jobbigt och tar tid innan jag kan slita sönder dom.
här behövdes Stinaaction........
Till att börja med så stretade hon emot men det varade inte länge. Den dagen har inte kommit där hon klarar en attack bakifrån av mig. Snart låg hon som en trasa på golvet och det var väl lämpligt när det ändå skulle städas snart.
Det gäller att visa var skräpet skall ligga på en gång. Nu känner jag att hon måste ha mer utbildning. Mer i morgon.....
God natt!
Granen....
Husses stora paket som legat ute på altan en längre tid skulle tydligen öppnas före jul.
Det visade sig vara ett dött träd som låg där. Men efter ett tag så hade husse återupplivat eländet för den stog plötsligt upp. Sedan blev det tyst. Husse bara stog där och stirrade.....Så ropade han på matte.....Hon kom ut och stelnade till stirrandes på trädet och utbrast: Vad är det där? Julgranen svarade husse skamset. "Det var den fulaste jag sett " sa matte. Hmmm! sa husse. Men nu går det inte att få tag på nå´n ny....Dom är nog slut, i alla fall dom stora. Men så sa han: Vi åker in till sta´n och letar......
Några timmar senare så kom dom hem och släpade in en gran till på altanen. Och den var stor...! Husse slet fram en tingest som började väsnas nå´t fruktansvärt. Jag reagerade direkt, som den vakthund jag är, och anföll tingesten. "Ska du ta livet av dig redan" utropade husse. Det visade sig att den hade mycket vassare tänder än mig och kapade granen nästan på mitten med motorn på högvarv. Jag hörde att husse berättade för matte att granen igentligen var beställd till någon offentlig lokal men att han hade ryckt till sig den och stoppat in den i lastbilen han åkt i. Den var jättestor innan han kapade den och sedan även klippte av hela toppen. "Vad gör du?" ropade matte. Jag måste ju kapa av den i bägge ändar om den skall kunna få plats sa husse. Efter granmassakern så var det ganska stökigt på altanen.
Jag tittade mig förvånat runt och letade efter den stora jätten som lämnat alla dessa grenar efter sig men jag såg den ingenstans.
Och jag lovar! Jag letade överallt. Han har nog kapat ned den till småbitar. Han verkade ju tycka att det var så skoj med den vasstandade maskinen. Varför skulle han då slösa så mycket användbar Stinatid på jätten? Vi hade kunnat sparka fotboll och matat mig i timmar......Men inte då! Utan det skulle prompt sågas och stökas till.
När vi sent om sider släptes in så höll jag på att få slag.......Ett tivoli i vardagsrummet....:!!!!!! 
Och längre in så kryllade det med fler tomtar..
Nu började faktiskt bli trött på allt julandet..... men jag såg verkligen fram mot alla julklappar som var BARA MINA!!!!!!
Jo TOMTAR!!!!!!
Jag smög fram till en som stog på golvet för att kolla om de var nå´t att ta med som min, men den rackarn bara lurpassade på mig. När jag nosade på fötterna (bet sa husse) så började den skrika och väsnas med stor energi. Tomten blev så arg att den hoppade. Jag drog iväg direkt.
Dagen efter slog det mig att matte ojat sig över vad hon skulle köpa till husse i julklapp. Hmm! Vad gör man för att hjälpa det stackars livet då? Då slog det mig att husses andra sko fortfarande var intakt. En justering av den skulle ju ge matte en möjlighet att köpa nya skor i julklapp. Raskt skred den lille hjälpredan (Jag) till verket....Den här gången tänkte jag göra det ordentligt. Efter en lång stunds "justering" så somnade jag mitt i jobbet.
Husse kunde inte alls förstå storheten i min hjälp till matte. Han började skutta runt och föra ett fasligt liv. Vänta bara tills matte får höra det här, tänkte jag, då kommer hon att rusa iväg och köpa nya till dig. Då kan du tacka mig. Det kändes skönt att åter utfört en god gärning till familjens fromma.... Men som sagt ...Man blir ju väldigt trött av jobba.
Juldagen!
Juldagen! Vänta bara! Ja då kommer rapporterna omkring det totala kaos som husse ställt till med de senaste dagarna, och fortfarande ställer till med här hemma. Han påstår visserligen att jag är medskyldig, men det vet ni ju vid det här laget, att jag ÄR oskyldig till det mesta. I alla fall fram till dess att husse tar mig på bar gärning. Vilket har hänt lite för ofta den sista tiden. Krypet lyckas alltid sluta i rätt tid och jag blir ju så uppslukad av de ideer jag kommer på att jag glömmer bort tiden ibland. Jag skall träna lite på det.
Nu önskar JAG er en riktigt GOD JUL (Krypet väsnans om henne också men hon får väl skriva själv.......)
Nå´t på loftet!
Han som låg på marken skulle väl inte säga någonting. Är det rätt plats då? Och vad är rätt plats då? Om man får fråga. Jag blev så upprörd av hans fasliga liv där han låg så jag tänkte att det här får du reda ut själv. Jag vände mig om och gick in för att leta upp krypet så jag kunde få avreagera mig lite. Medans jag jagade runt henne på golvet så hörde jag hur husse kom in och han höll fortfarande på att tjata om det som hänt. Men hur långsint får man vara?
När han tydligen burit in alla kartonger, och det var många kan jag meddela, så satte han sig ned och tittade med dum och tom blick på mig när jag släpade krypet över köksgolvet. Har du aldrig sett ett träningspass förr tänkte jag. Nu får du faktiskt lugna ner dig! Sa han. Annars får du ingen mat och får sova i uterummet fram till påsk......Det skulle hundombudsmannen ha hört. Jag släppte kräket som for iväg i full fart ( hon ville säkert träna mer) ut från köket och husse tittade på mig och sa: Nu är det bäst att du skärper dig. Var lite snäll mot Kia så kanske jultomten kommer till dig också. Jultomten, tänkte jag. Är det samma lilla roliga pipgrej som dom snodde av mig förra veckan? Då kanske jag kan anstränga mig en liten stund. Jag sprang efter krypet och skulle vara snäll ett tag. Jag hoppade upp i stolen bredvid henne och bara var sliskig. Jag pussade och fjantade till jag nästan mådde illa.
Och hon gick på det! Hmmm! Smart sätt att vagga dom svagsinta i säkerhet på. Det skall jag komma ihåg.
Mer jul?
Husse kom hem för ett par dagar sedan och började palta med mer lampor och sladdar men nu innomhus. Det måste vara kallt ute tänkte jag för dom skall väl vara ute dom där. Men nej då! Han höll på ett tag för att få dem att lysa och sedan spikade han fast dem på väggen...???? Ahaa! Det är en ny lek förståss. Han ordnar med lite aktiviteter åt mig. Men hur ska jag kunna förlusta mig med dom när dom sitter så högt?
Och det räckte tydligen inte med en utan det poppade upp fler och fler.
Huvudet måste sitta riktigt löst på honom. När är det nog? Och på vägen tillbaka till min stol så vad hittade jag där? Jo mer lampeländen.......
Jag insåg att det brutit helt och sprang in till stolen med språng, och vad nu....? Där låg krypet och myste till skenet av .....ännu mer lampor och annat krafs..
Det blev bara för mycket! jag orkar inte mer ikväll men jag berättar i morgon om resten av veckan.
Träningen fortsätter
Husse fick ett sådant härligt lyckofnatt när han kom hem på lunchen så att han ,förmodligen väldigt avundsjuk på oss, tog med sig mattan ut ur rummet. Jag misstänker att han skall slita lite i den själv. Det är ganska taskigt av honom att inte dela med sig. Men vad kan man annars vänta sig av honom.
Kia har förpassats till tvättstugan för hon snarkar så mycket. Jag behöver faktiskt min skönhetssömn. Utan den kan man ju bli gammal och rynkig.
Samvetskval
I kväll kom han hem tidigt och kramade om oss och jollade. Han satte genast igång med att göra smaskens mat både till oss och till matte och husse själv. Det spelade ingen roll vad jag hittade på för hyss så log han bara fånigt mot mig och sa "Vad söt du är" HAN har dåligt samvete! Jag utnyttjade naturligtvis det till max. Hur offta får man en sån chans?
Efter maten så såg han så där hemlighetsfull ut som dåliga skådespelare bara kan. Och lade fram en skoj. GRATTIS! Och vilken skoj sen. Någon liten söt nallebjörn med rep i bäge ändar. 
Kia fick vara med till en början sedan startade slakten. 
Men innan dess så måste jag ju bli av med kräket. Upp på puffen och försvar! Hon gav sig, tyvärr, alldeles för lätt. Det känns inte som om det är någon sport längre..... 
Det rykte vitt bomullsliknade matriel över hela TV-rummet och den så kallade nosen vet jag inte var den tog vägen, i magen tror jag. 
Än så länge är den bara min men fortsätter den att tunna ur så här så kanske den blir Kia:s snart.
Nu skall jag bara mysa och njuta en stund medans den fortfarande håller ihop. 
Glömde jag att berätta att den piper också? Det gör den. Jag kan nog fylla år nästa år också. Lite mysigt var det ju, även om husse, den svagsinta, nästan förstört allting. Han hade flera säckar med mat med sig hem också så nu är det nog släckt i trädgården snart.
Födelsedag.
Där mottog jag familjens grattulationer och såg dem bära fram presenter i långa banor. Det var bollar och ben. Leksaker och mat. Godis och mycket annat. Hela dagen passade de upp på mig som, den prinsessa jag faktiskt är.
Sedan vaknade jag. Jag drömde naturligtvis. Ja inte att det var min födelsedag utan allt det andra. Husse började dagen med ännu senare frukost än vanligt, trots ihärdigt påkallande av uppmärksamhet. Därefter ett nacksving och örontvätt. När han är på det där humöret så brukar jag hålla mig undan men det gick inte igår. Men hallå, försökte jag, det är min födelsedag idag! Han grävde vidare i mina öron. Man kan ju undra vem som behövde öronvård igentligen. Jag hörde i alla fall tydligt när han stånkade över mina försök att resa mig upp och återställa ordningen. Så mina öron är det inga fel på. Jag måste tydligen göra så här sa han för du hör ju aldrig vad jag säger.
Nu då tänkte ni. Nu kommer presenterna.... Nej då! Först paltade han omkring med kräket sedan satt han och pratade med mormor och morfar hela förmiddagen. Jag hoppade upp och satt mig lite sött i soffan, födelsebarn ni vet, och blev omedelbart nedskickad på golvet igen. Vad håller han på med tänkte jag, han kan väl inte behandla mig såhär? Jag bet i husses fötter, hoppade upp på kräket och studsade hysteriskt, allt för att han skulle få tillbaka förståndet och ge mig mina presenter. Det ända jag fick var skäll...Jag skällde tillbaka men då blev han bara ännu mer irriterad. Till slut gick det så långt att det nästan blev en regelrätt kamp mellan hans klena vilja och min. Till slut gick det upp ett ljus för honom.
Jag fick tydligen ett mail från syrran (min riktiga) med grattis på födelsedagen och vilken ljuvlig känsla när husse kom fram till mig och kramades och gullade. Nu har du allt dåligt samvete tänkte jag. Han var alldeles förtvivlad att han glömt min födelsedag och firade det med att .......KLIPPA KLORNA på mig...!!!!!!! Han ÄR ju inte klok....! Var detta min present? Då behöver jag inte ha några fler födelsedagar utan kan vara Två år resten av livet. Men sen sa han att vi skulle fira på Måndag istället så nu ligger jag bara, snällt, och väntar.......
Mer lampor!
Baksidan vid dammen.
körsbärsträdet och pilen.
I och utanför fönstret på baksidan.
Det finns mycket mera. Jag skall försöka fixa bevis senare
Julen kommer!
Nu har husses julfnatt slagit ut helt. Han startade i fredags med bak av lussekatter sedan har han sladd och lamppysslat mest hela helgen och i går kväll så åkte röda mössor med tofs fram. Vad skulle han med dem till? Jo det blev snart uppenbart. Kia skulle torteras! Yes! Jag kan bara sitta bredvid och njuta...Livet leker! Vad roligt det såg ut när det lilla krypet for omkring i full fart med mössan på huvudet och en tofs i munnen medans husse försökte ta kort på eländet.
Efter en stund så fick det faktiskt vara nog..... All uppmärksamhet låg med kräket i fokus. Jag då? Det är ju faktiskt för min skull som mormor och morfar kommit hit från Öland. Men en riktig härskare vet hur man ändrar fokus i rätt riktning. Jag slet av henne den fåniga mössan. Nog för att hon är lite sinnesslö men hon behöver ju inte skämma ut rasen helt.
Det satt tydligen nå´t band runt halsen som tog emot men det ordnade sig innan hon slutade andas. Husse blev väldigt upplivad av mitt lilla skoj med krypet. Han hojtade vilt. Det verkade som om han verkligen tyckte det var jättekul för han kastade sig ner på golvet och tog av kräket mössan. Han ville säkert också springa runt med den löjliga lilla mössan på huvudet. Det skall bli roligt att se tänkte jag. men vad hände? jo husse slet, brutalt, upp mig på puffen för att placera en mössa på mitt huvud istället.
Det lilla kräket skrattade så hon ramlade ned. Varför gör han så här !!!???? Vad är det som får husse att behandla mig på ett så obulldogsaktigt sätt.....? Ska en stjärna, som jag, behöva utstå vad som helst? Sedan fortsatte det bara och jag försökte ta av det hämska otyget.
Jag hoppade ned för att ordna upp den här situationen, Då kom krypet, avundsjuk för min uppmärksamhet, och slet av mig mössan. Det var i och för sig skönt men nu blev det principer..... 
Hon skall inte bestämma om jag vill ha mössa eller inte utan det avgörs av mig och bara mig! Jag blev tvungen att jaga ifatt henne och ta tillbaka mössan men det blev en riktig kamp.
Det slutade med att husse suckade och gav oss var sin mössa som vi kunde massakera.
Men några julkort, som husse tänkt sig, det blev det inga....Han måste lära sig att fråga först då skull jag kanske ställa upp om det innebär att jag skulle få fler beundrare.
Ny matta
Krypet verkar gilla läget. Alla är i närheten hela tiden för att bevaka mig tror jag. Alltid när jag hittar på nå´t så är det någon som säger till långt innan jag börjat.. Det känns lite hopplöst just nu. Inga aktiviteter känns roliga med allas inblandning. Jag ska lura ut krypet på tomten så det blir lite fart. Det kan behövas, för här liknar det mest en begravning just nu.
INGA LEKSAKER!!!!!
Efter det så slocknade nästa avdelning. Hur kunde det hända? Jag var ju oskyldig (som vanligt) till det. En rundspringning skall de väl tåla? Då hördes en bil på vägen utanför häcken. Mormor och Morfar! Nu kommer nöjespatrullen! Hårbollarnas ankomst...... Jag rusade ut till garageplan för att hinna ge dem ett riktigt Stinabemötande innan husse, den lilla tråkmånsen, han stoppa mig. Ur bilen kommer .....INGEN LEKSAK!!!!!!! Har dom slagit in dom till julklappar eller vad har dom gjort? Nej det var inget litet offer någonstans. Dom hade lämnat dom hemma...Vilken tragedi! Jag som längtat så. Nåja det kommer väl fler tillfällen. Då hände det! En buske till började lysa.
Husse hoppade till. "Hur gick det där till?" Jag tror inte att jag placerat några lampor där.... Eller det kanske jag har....Han har, som ni märker, ingen som helst koll. Nu skall jag ta hand om besökarna på mitt sätt så jag berättar mera imorgon.
Nya leksaker?
Mormor och morfar kommer till oss i helgen! Dom har ju två små leksaker som dom släpar omkring på. Shellty, kallas dom visst, och en råttliknande liten historia som dom påstår är en hund det också. 
När vi var hemma hos dom i sommras så fick jag aldrig träffa dem ordentligt för mormor trodde att jag skulle slita dem i stycken (JAG!!???). Jag fick vackert sitta bakom galler och bara se på dom. 
Det skulle ju vara så kul och tuffsa till dem små veka varelserna. Men nu kommer dom hit och här är det JAG som bestämmer! Jag kan alla kryphål och genvägar så nu kommer dom inte undan. Här skall tuffsas. Ohhh vad jag längtar. Fredag! Då kommer dom! Det lilla menlösa krypet kommer säkert att få gosa med dom direkt men om jag låtsas vara helt ointresserad så kanske jag får en chans jag också. Det skulle ju vara riktigt kul och jaga runt dom på tomten till dess att flämtade......Undrar om dom fungerar som katterna från grannhuset? Kan dom klättra i träd tror ni? Det skulle vara kul!
Nu skall jag vila upp mig så att jag är i form.
Träningslägret
I går fortsatte träningen av den lille. Jag visade noga hur man anfaller husses stövlar och sätter tänderna i dom. Den lilla fegisen sprang och gömde sig när jag rusade omkring med en stövel i munnen. Hon trodde bergis att jag skulle slå henne med den. Jag skulle ju aldrig göra något dylikt (He he he!). Och hon hann undan hela tiden. En stor stövel är ganska otymplig i svängarna kan jag berätta. Men efter ett tag så lugnade hon ner sig och insåg det roliga med dem. Vi jagade varandra ett tag och lade oss sedan ned för att gnaga. Inte så gott kan jag meddela och andra skor, tofflor, sandaler eller stövlar fanns inte att tillgå för dagen. Om dom inte står i garderoben så lyfter husse upp godbitarna på någon kasse eller bänk. Kunde jag sjunga så skulle grannarna få höra "Det ska va skinnskor" sjungas hela dagarna.
Nä fy för plast och gummiskor. Men man tager vad man haver......Och tränas skulle det. När husse sen kom hem, ja då hade vi alldeles glömt av att ställa tillbaka stövlarna igen. Men han tycker ju det är så roligt att pyssla så det gjorde nog ingenting. Han bara suckade när han såg stövlarna utspridda på golvet.
Och i korgen.
Sedan kom ju husse hem för kvällen och snart därefter matte. Som ni vet så försöker jag förlusta mig med de trevliga små upptågen medans husse och framförallt matte är borta. Dom har ju så lätt att bli upprörda annars. Humörssvägningar kallas det visst. Men nu tänkte jag ha riktigt roligt....... jag övertalade Kia att visa dom hur duktig hon varit som lärt sig lite nya moves. Ja hur tror ni hon klarade det då? Hon är spånigare än grannens katt. Hon satte av efter matte (av alla ) och började tugga på hennes tofflor. Det var bara det att dom satt på mattes fötter.... 
Trodde hon att det skulle bli så lyckat då...???
Trots att husses skor stog på golvet och bara väntade på hennes vassa tänder. Dom hade hon säkert kunnat tugga på i minst en kvart innan husse ens märkte nå´t. Och matte började steppa och försöka kicka undan henne men jag måste ju säga att hon var ihärdig som sjutton. God girl! 
Sedan fick massor av bassning för att hon inte slutade när matte sa till. Hon tvingades naturligtvis att ge upp efter det.
Men hon var inte speciellt glad kan jag säga. Hon tyckte att hon varit så duktig som lärt sig allt på en förmiddag och matte visade ingen uppskattning alls. Med bestämda steg gick hon mot mig. Hon skulle säkert ge sig på mig för att få utlopp för sina känslor nu när "hennes" älskling blivit så sur på henne. Men jag förstår inte hur hon kunde tro att jag planerat alltihop????? Så´n är ju inte jag. Jag satt ju och led med henne och tyckte att hon blivit väldigt orättvist behandlad. (Hihihihihihi) I själva verket så höll jag på att gå i bitar av återhållet skrattanfall. Hon kastade en sista blick på godbitarna som satt kvar på mattes fötter och skulle ge sig på mig. Med den onda blicken.! 
Det syntes hur arg hon var. jag tittade mig snabbt omkring. Var är husse? Nu måste han väl förstå vem som är den jobbiga av oss? Dom hade ju sett hur oskyldig jag var. 
Av en ren händelse så fick ju den lilla hjärnlösa massor av skäll av husse , både för att hon gett sig på mattes skor och för att hon sedan försökte ge sig på mig. Lilla Stina hade ju inte gjort nå´t....YES!!!!!!! Jag är fortfarande i topp! Nu är det bara och öka tempot ytterligare här hemma. Dom börjar "äta ur min hand" som dom säger. Åhhhh!
Vad jag är bäst på det här....
Tråååååkigt
Sedan kastade han ut det som var kvar av mattan och började plocka upp bitarna från vasen och nån skål. Efter detta så var det dammsugning. Tänk vad han tycker det är kul. Varje gång som vi haft lite tempo här hemma så börjar han alltid att städa och pyssla. Hade han inte oss så skulle han bli en soffpotatis. Nu får han motion och förströelse allt på en gång. Och mattan var ju lite till åren kommen tror jag. Så ett byte var ändå aktuellt. Jag tänker på allt. Vem skall annars hålla hemmet i gott skick? Ja så var det då dags att börja gnata när han var färdig med sitt träningspass ihop med dammsugaren. Han gnatade nästan bara på mig. Jag blev så trött på honom så jag vände mig om och sov.
Tillbaka till vardagen
Minns ni tuggisen som kräket fick när dom gav mig en undermålig boll? Den hittade jag under stolen. Hon hade säkert försökt att gömma den för mig. Nu är den hennes igen! Den hade också ganska dålig kvalité. Höll inte länge alls. Krypet upptäckte naturligtvis att jag "justerat" den lite och blev jättearg. Hon tog sig ton mot mig. Mot MIG!!!!!! det gör man inte ostraffat så så jag läxade upp henne ordentligt men det blev inte långvarigt.
Hon kröp in under stolen till slut och gömde sig......Fegis! Var det slut där tror ni? Nehe! Husse kom till hennes försvar och skickade ut mig i kylan ensam.
Någon ska få igen....Man gör inte så med husets lilla prinsessa. Vänta bara!
Straffet
Länge! Efter ett tag så tänkte jag att om jag smyger ned på golvet så märker inte den efterblivne nå´t.
Vem kommer in då? HUSSE! Jag är så trött på att han lägger sig i allting. Han har sitt intresse. Sladdar och lampor. Mitt intresse är att pyssla om Kia. Så är det bara! Man ska inte trampa in på varandras områden och lägga sig i. Så är det också! Det kändes nästan som om han kommit på mig med nå´t. Men jag var ju kvar i stolen. Eller hur?
Ja ja! Jag ska inte tjata mer om orättvisor nu men man kan ju alltid tänka på det.
Husse är lite stressad så jag kommer tillbaka senare.....
Hang over
Då kände jag att det behövdes lite aktivering....;-) .Kia låg och sov (Ovanligt? Not!) och jag bestämde mig för att nu skall det bli livat. Fram med leksaken med rep, hoppa upp i stolen och buffla som sjutton på krypet till dess att hon vaknade. Sen fort ner på golvet och busa. Inte kom hon ner inte....
Hon bara vände sig om och sov vidare. Vad Ska jag med henne till? Hon börjar nog bli gammal. Kan 1 månad göra en sån stor skillnad? Tänkte jag. Då är ju jag pansionär i Januari....Nu måste ju jag utnyttja den tid som är kvar innan ålderdomen slår till. Med förnyade ansträngningar så lyckades jag till sist att få med henne i kampen om repet.
Och jag lovar att det gick vilt till. Först så lurar jag krypet att hugga tag sedan så springer man runt bordsbenet och rycker till..... Oj vad kul det är när husses kaffe rinner utefter kanten. Har man tur så blir även Kia alldeles brun. Yes! Och det fungerar varje gång! Men sen började krypet få övertaget (Jag var ju lite sliten) och då tog jag i med hårdhandskarna.
Ja vad tror ni hände då då? Husse den lilla enfaldiga gubben, som inte förstår någonting, börjar skälla på mig och skickade upp mig i stolen. Där skulle jag sitta fram till dess att jag började behandla Kia som en levande varelse och inte en leksak.....!!!!???? Vaddåååå!!!! Hon är ju en leksak! MIN! Jag gör vad jag vill med henne!
jag skall fortsätta snart. Husse måste låna datorn nu!
Lite bilder
Jag har för första gången lyckats med att hitta en fotograf som fångat husse på bild (och framförallt MIG!) i ringen. Det har inte hänt förr. 
Sen fanns det ett gäng med snygga killar där också.
Muffin.
Och Biffen....
Sedan var det snabb ihoppackning och iväg till SKEB:s monter. Jag ansågs lämplig som monterhund. Men jag visste ju hur en monterhund skulle vara..... Sovandes i buren! Efter att ha blivit släpad runt av husse en hel dag så behövdes det mycket vila... Jag hade nästan skavsår på magen och bak på tassarna. Det tar hårt att vara riktigt motsträvig.
Det här kortet har Bula tagit alldeles själv. Hon blev så tagen att hon kolapsade på direkten. Ansträgningarna som monterhund är enorma.
Ike var lite blygsam och ville igentligen inte vara med på bild.
Men han syns där om man tränar ögat lite.
Efter en hård eftermiddag så bar det av mot bilen. Plötslig så kände jag att energin kommit tillbaka. Järnet! Husse klagade visserligen när jag höll på att rycka alla armar och axlar ur led på honom men nu var det en kamp med tiden. MATDAGS! Den stora frågan var om Kia hunnit få sin mat innan vi kom hem eller om jag kunde snylta på hennes portion också..... Jag hade ju jobbat idag och hon hade som vanligt legat och latat sig.
Jag han hem precis, och det var inget man kunde tacka husse för i alla fall. Han är långsam ibland.
Hoppsan!
1:a i kvalité (Jag undrar var dom hittat den på honom, kvalite´n alltså)
och 2:a i konkurensen
Ja då var det väl klart då?
Trevlig kväll!
Stina
Lördag....
Ja visst! Så var vi då inne i en betongkloss med halt golv och förvirrade människor som hundar försökte hålla reda på. Det var stort där inne. Det verkligen kryllade av hysteriska människor med förvirrade hundar. Jag blev lite imponerad av husse som gick spikrakt fram till en öppning i väggen och sedan......Snubblade i full fart nedför en trappa. Har han ingen koll alls? Nåja efter att husse morsat på lite folk som tydligen ville kännas vid honom så kom vi då fram till den lilla plätten som husse utsett till vår. In i buren som en äkta fånge och sedan blev det mörkt. Okay, tänkte jag. Jag sover och du roar dig husse. Men gud nåde dig om jag missar kvällsmaten.
När jag legat där i någon timme så kom "geniet" och störde. Nu skulle vi ut och gå. Fram och tillbaka bland en massa hundar och människor, stanna, gå till höger, stanna, gå till vänster och plötsligt stå still medans husse pillade på benen och höll fast huvudet. Skall jag bli lycklig när han håller på så där? Inte då! Men lät honom hållas.
Så in i buren igen. En stund senare sa han att nu var det nära och slet ut mig ur buren en gång till. Tålamodet började tryta. Ska han ranta omkring på det här sättet så kan han göra det själv tänkte jag och la mig ned. jag tänker inte följa med. Tror ni att han märkta det? Nej då! Han gick vidare och släpade mig over golvet..Då vände han sig om och såg att jag inte var med riktigt och sa: "Du är nog den tyngsta golvmoppen dom sett" ... OK! Jag följde motvilligt med då. Men höger och vänstersvängar kunde han ju glömma. För att inte tala om stopp och pill på fötterna. Sånt kan han pyssla med själv eller skaffa en medgörlig liten människa som villigt låter sig förnedras.
Dags för inträde i ringen.... Husse gick med sprudlande humör (Nervös som bara den) in i ringen och jag satte mig vid kanten för att titta på. Men döm om min förvåning nr husse hade glömt kvar mitt koppel i sin hand och jag rycktes med in.... Vad nu då? Vad håller han på med? Jaha! Det gick upp ett ljus. Jag skulle med in. Jag trodde att det var ganska klart att det inte ingick i min plan för dagen. Men han kan vara ganska övertygande, på ett lite handgripligt sätt, så jag lunkade väl motvilligt med en liten bit då. Men så satte han igång med fotpyssel och huvudgrepp igen. Nu får det väl i alla fall vara nog. Sedan bytte han taktik och for upp på fötterna och satte iväg runt "ringen släpandes på mig. Jag gjorde allt som fanns till hands: Fötterna i stelt spjärn på mattan, körde ned huvudet i golvet och försökte krypa fram för att inte synas bredvid den svagsinte idioten. Man har väl lite stolthet! Då lurade han mig med en påse innehållande köttbullar. Jag kunde ju inte låta bli att följa med då. Fick jag några köttbullar? Nej! Utan: "Stanna!" och husse ner på knä i ett par sekunder och så upp igen. Fram till tanten i mitten och rush iväg på ytterligare matta, fram och tillbaka. Han kan aldrig bestämma sig. En tredje matta, nu gul, där var det stopp igen. Fullt med fotpyssel igen och krampaktigt hållande av huvudet igen. Han måste verkligen ha nå´t att hålla sig i. Han var så rädd den lilla stackarn. Men då blev den där tanten också rädd och behövde ålla sig i mig. Hon hade jättesvårt att bestämma sig var hon skulle hålla så hon höll mest överallt. Samtidigt blev husses hållande ännu mer ihärdigt. Tanten gav upp efter en stund och gick i väg för att hålla sig i ett bord och stirrade stint på mig medans hon mummlade något till några kumpaner som satt vid bordet. Det kändes kusligt. Jag var säker på att dom planerade något hyss för mig. Jaha! Då for husse plötsligt upp igen och släpade mig till kanten där han ramlade ned bredvid mig igen och vad tror ni? Just det! Fotpyssel och huvudstöd. Han har säkert dåligt balanssinne. Jag tänkte att om jag lutar mig mot honom så kommer ahn säkert att känna sig tryggare, men då blev alldeles upprörd och började peta mig i sidan. Sedan for han upp igen för att ta emot ett par plastband av en gubbe som plötsligt dök upp framför oss. Han var misstänkt lik en av tantens kumpaner borta vid bordet. Sedan for husse ned igen och kramade om mig som om jag grävt upp en hel gräsmatta åt honom vilt kluckande att jag varit så duktig. Är det verkligen så lätt att få honom så lycklig? Okay! Då vet jag! När han skulle gå tillbaka till buren så tänkte jag att jag skall glädja honom ännu mera. Jag satte bena i rak possition och vägrade röra mig. Och se så glatt rödmosig han blev i ansiktet. Vilken lycka att jag äntligen hittat den lilla ömma punkt som gör honom glad. Till slut bestämda jag mig för att han var glad nog och följde med tillbaka till buren. Vid den här tiden så var klockan 11.30 och vi åkte hem 18.30 så visst finns det en del till att berätta men nu är ni nog så uttråkade så det får räcka nu.
Jag vill grattulera er som orkat ända hit....GRATTIS!
Fredag Kväll
Hon lekte med den som om det var den sista leksaken hon skulle få (Helt rätt) och plötsligt så kom det ett ljud..... Jag lyssnade. Det var helt tyst förutom hennes morrande, så kom det igen...... Tomten Pep! Vad nu! Tänkte jag. En pipis! Då är den min! Jag rusade ut till tvättstugan och snodde den raskt.
Kia försökte visserligen att prottestera men det var ju, som ni förstår, helt lönlöst. Jag sprang in i TV-rummet och började undersöka hur rolig den var igentligen.
Den var kul! Krypet stog och väntade på att jag skulle tröttna och lämna tillbaka den men sån´t händer inte. Inte på den här sidan av år 2300. Jag fick lov att säga till på skarpen för hon tänkte försöka ta den ändå.
Javisst! Vad händer då? Husse for in och bannade mig för att jag bara sagt till kräket lite och snodde tomten. MIN tomte!!!! Tänk vad kräket ställer till med mycket elände. Ja vet att flera av er håller henne som sitt lilla gullebarn , men ni skulle ha henne hängandes i halsen och stjälandes era grejor..... Då skulle ni också bli lite sura! Hon har fortfarande inte fattat att hon är bara här på nåder och för mitt nöje.....Hon skall lära sig att man biter inte den hund som föder en och framför allt så låter jag henne sova bekvämt ibland.....Och jag tar inte hennes mat VARJE dag.....Hmmmm!
Morgonpigg
Ibland fattar jag inte var hon hämtar sina krafter ifrån. Hon for upp som en liten höststorm och bet tillbaka. Jag fick aldrig en chans att komma upp.
Och ni ska tro att jag försökte. Men hon högg som en iller.
Det var bara att ge upp. Jag hatar när hon gör så där. Hennes uppgift är att roa och behaga mig men hur roligt var det här då?
Husse kom och avbröt oss (vilken tur, lite heder i behåll) för den stund som han kallar utfodring och som jag kallar att nätt och jämt stoppa hungerdöden. Som tack för det kom jag på att han kanske skulle muntras upp lite. Jag skyndade mig upp på puffen, innan krypet kom dit, och kastade mig mot soffan och anföll..... Husse blev så chockad att han nästan ramlade ned. Jösses vad roligt det var. Receptet är sedan att fortsätta anfallet till dess att han tröttnar och låter mig sitta i soffan....
Men icke då! Han parerade alla mina finter och anfall. Så det slutade med att jag blev sittandes på puffen och stirrade ilsket på honom för att framkalla det dåliga samvetet. Och det trodde ni skulle hända? Han bara satt där och läste tidningen som om inget hade hänt.
Jag fick lov att smyga mig framåt men det var så tråkigt att jag somnade.
Presenter!
Det blev ett väldigt hallå när husse såg vad vi (jag) kommit överens om. Han, den lilla förrädaren, stog genast på kräkets sida och krävde att jag omedelbart lämnade tillbaka tuggisen. Jag tog strid!
Vi kämpade om den lilla saken länge fram till dess att husse tog tillbaka den och lade upp den på köksbänken. "Kan ni inte vara sams om den här så får den ligga kvar" Har man gett bort nå´t så är det borta! Han har ingen rätt att lägga sig i. JAG tuktar krypet och HAN fixar maten. Så funkar det faktiskt! Nu har jag plötsligt ingen av mina bägge presenter, tack vare Kias motsträvighet.
Och usch! Nu är det inte många dagar kvar innan terrorn (utställningen) börjar.........
Grenen
När husse upptäckte hur duktig jag varit så utropade han små glada ljud och rusade fram för att se om det verkligen var möjligt att jag klarat allt själv. Jo du! tänkte jag, nu fick du se ett proffs jobba..... Han satt där en stund och beundrade mitt arbete sedan tittade han på mig och sa: "Nej nu får det vara nog! Ut härifrån!" Han stirrade så där upplivat på mig som bara han kan. Yes! Både fixat grenen åt husse och livat upp honom lite allt i samma stund. Ohhhh vad jag är nyttig för honom. Han kommer tacka mig den dagen han kommer på att tack vare mig så har han glömt bort gungstolen som gammla människor ska sitta i.
Mycket nöjd med mig själv trippade jag, på lätta tassar, in till min stol som Kia låg i...!!! Äsch! Tänkte jag. Jag tar puffen. Hon kan få vara med och njuta i denna, segerns stund. Jösses vad blödig jag börjar bli. Men det kändes stort just då.
Vilken härlig dag!
En sak funderar jag på. Varför bryr han sig överhuvudtaget om att anmäla till utställningar? Det är ju tack vare mig som han inte åker ut direkt. Så förstår han inte att om det bara var jag så skulle det bli vinst direkt. Jag fattar inte vad de andra 29 bulldogarna skall dit och göra. Det är ju bortkastad tid för dem och deras sällskap. Det är nog tur för dem att husse är med och förstör så dom också har en chans.
Husse kom hem tidigt idag och med den där fåniga minen igen. Han skulle baka lussekatter (Usch och fy. Katter ska sitta sex meter upp i träden och skrika) och grilla revben, men så ringde det i telefonen och husse började gasta om nå´t nätvärk...???? Sedan stack han fort som sjutton igen. Nog att jag förstog att det där nätet han höll på med förra veckan skulle skapa problem, men värk???? Jag som sett fram mot en lustiger eftermiddag ihop med min spåniga husse. Jag tvingades raskt att aktivera krypet så mina nöjeshormoner fick sitt. Så kommer då husse hem igen och jag hörde aldrig bilen så han kom på mig rejält. När han tittade in genom fönstret så satt jag med ett grabbatag i Kias ben och väntade roat på att hon skulle försöka med någonting. Jaha! Då var jag syndabocken igen då! Kan ni förstå hur livet kan växla mellan dur och moll? Jag tror att husse behöver en semester eller liknande. Hans humörssvägningar kan inte vara bra. HUR står matte ut?
Skogen är borta!!!!!!
Eländet hade avverkat skogen, kastat ut krukorna och återställt duschen i ursprungligt skick. Inte likt husse då alla projekt brukar ta låååååång tid. Matte har säkert ett finger med i spelet! Hur skall jag nu komma undan på Lördag. Nåja! Än finns det några dagar kvar att agera på. Jag kan ju bryta ett ben eller två. Nej förresten! DET gör ont......Kia kan bryta några ben.....Hon är ju så klumpig så ingen skulle ju misstänka nå´t. Äsch! Så kan jag ju inte göra...men jag måste hitta på nå´t. FORT!
Störning!
Rusa fram till Kia och bit lite lagom så att hennes adrennalin går upp. Sedan jaga runt henne bland möblerna till dess hon blir riktigt sur, därefter så gäller det att hinna undan så fort som möjligt. Hon kan nämligen bitas fruktansvärt hårt när hon blir på det humöret.Allt löpte på som vanligt när jag plötsligt hör husses bil på garageplan. Hoppsan! Nu gäller det att se sömnig och oskyldig ut. Jag fattar inte hur han kunde komma nu. Han hade ju bara varit borta i en timme. Glad som en liten utter kommer han och ropar glatt till oss men tystnar ganska snart. "Vad har ni haft för er?" Frågade han.
Oj då! Jag hade råkat få med mig hans stövel i bara farten när vi "motionerade" och mattan kanske skulle kunna ligga annorlunda men annars kunda man inte se just någonting av vad som hänt. Det var väl inget att bråka om? Han ställde sig och tittade på mig. Jag orkade naturligtvis inte titta tillbaka för jag hade ju "sovit" hela tiden och visste då rakt inte vad som hade hänt........Och sov forfarande!
Ni ser ju hur oskyldig jag, förmodligen, är. Han vände sig om efter det lilla krypet som för en gång skull såg jätteskyldig ut.
Yes! Nu kanske han förstår att det lilla krypet är upphovet till allt som händer här hemma. Då böjer han sig ned och känner på Kias öron och upptäcker att de är dyblöta. (Jag brukar tugga på dem när hon inte vill vara med längre. Det brukar ge lite extra boost på hennes energi.) Så säger han til mig. MIG!!!!???? "Nu får du allt sluta och vara taskig mot Kia annars kommer du att få åka på varenda utställning i norra Europa." Hot kan jag ta men det där var långt mer än hot. Det var snudd på en terrorattack. "Vi börjar på Lördag" sa han.
NEEEJJJ!!!!!! Det går ju inte! Duschen är full med träd och krukor så det går inte alls! Där fick du din gammla stofil....!
Bulldog & Skarpa hörn
Som ni bulldogar säkert har förstått så fattar inte de "mänskliga" som tillåts bo hos er att Skarpa hörn på möbler och andra ting i trä inte går ihop med en riktig bulldog. När jag kom in i det här huset så lärde jag husse och matte det den hårda vägen. Resultat: Två trätrappor med, snyggt, rundade hörn. Dessutom ett par träbyråer med.....? Just det! Snyggt rundade hörn o.s.v.... Men när det lilla spånet kom hit så skulle även hon visa att hon var en "riktig" bulldog. Så vad gör hon då? Handtag på lådor...!!!??? Vad har det med saken att göra? HÖRN! Gastade jag åt henne, men hon fortsatte äta handtag....Matte blev förtvivlad och försökte med vitpeppar och Tabasco men inget fungerade. Till slut åkte husse och köpte stålhandtag till alla lådor, så var det stopp på hennes bitande. Trodde dom ja! Nu har hon gett sig på mina trappor istället! MINA trappor! Och mitt på trapporna också! Som vanligt så har hon inte fattat någonting.
Nu skulle jag med en bild visat hur det lilla spnet åt upp MIN trappa men som vanligt så har husse sumpat bilden på någon hårddisk som kasserats för länge sedan. Jag ÄR irriterad! Jag får nog sköta allt själv hädanefter. Bara en sån sak som bilder på husses idiotiska påhitt i trädgården! Det går inte att få dom på bild för han klara inte av att ta ett kort på kvällen.. Jag som lovat er ett par fotobevis på hur jobbig han kan vara.....Jag ska ringa efter hjälp!
Jag hör av mig när en lösning kommer på problemet!
Ha´ De´
Stina
Nu märks det!
Men jag har en plan! Husse skall städa garaget så han får in sin leksaksbil och då märker han säkert inte om det fattas en säck eller två. Jag måste nog lura Kia till att hjälpa mig. Hon kan säkert krypa ut ur garaget med säckarna på ryggen. Man måste ju kunna använda henne till någonting i alla fall. Packåsnan, det kanske kan bli hennes nya namn. Bara han kommer hem och börjar snart för det riktigt skriker i magen nu.
