Stina

Jag startade dagen med att plira på Kia där hon låg på "sin" puff. Jag smög mig ned och fram till puffen och sen anföll jag.... Oj vad hon vaknade! Så där ja! Nu var hon igång. Nu var det bara att hoppa upp och kasta ner henne. 
Ibland fattar jag inte var hon hämtar sina krafter ifrån. Hon for upp som en liten höststorm och bet tillbaka. Jag fick aldrig en chans att komma upp.

Och ni ska tro att jag försökte. Men hon högg som en iller.

Det var bara att ge upp. Jag hatar när hon gör så där. Hennes uppgift är att roa och behaga mig men hur roligt var det här då?

Husse kom och avbröt oss (vilken tur, lite heder i behåll) för den stund som han kallar utfodring och som jag kallar att nätt och jämt stoppa hungerdöden. Som tack för det kom jag på att han kanske skulle muntras upp lite. Jag skyndade mig upp på puffen, innan krypet kom dit, och kastade mig mot soffan och anföll..... Husse blev så chockad att han nästan ramlade ned. Jösses vad roligt det var. Receptet är sedan att fortsätta anfallet till dess att han tröttnar och låter mig sitta i soffan....

Men icke då! Han parerade alla mina finter och anfall. Så det slutade med att jag blev sittandes på puffen och stirrade ilsket på honom för att framkalla det dåliga samvetet. Och det trodde ni skulle hända? Han bara satt där och läste tidningen som om inget hade hänt.

Jag fick lov att smyga mig framåt men det var så tråkigt att jag somnade.