Stina

Tillbaka på uteplatsen så låg husse i en stol och flämtade medans kräket stod och såg så väldigt viktig ut. Leende stirrade hon på mig för att förmedla den där "där fick du" blicken........Det skulle hon inte gjort!!!!!! Nu var jag riktigt sur!
Helnöjd sprang spånet iväg med MIN repstump och skulle leka i sin ensamhet (för henne vill ju ingen annan leka med)
Hmmmm! Min repstump och mitt kräk --Tillsammans--- Nej nu gick det lite för långt.... Jag skall nog visa vem det är som bestämmer här hemma.

Kvickt slet jag tag i repet och började ruska om den lilla parveln så att alla Två hjärncellerna hoppade runt i skallen på henne. Men jag måste erkänna att hon stog emot riktigt länge.

Det blev till och med så att jag fick lägga mig ner och vänta på att hon skulle ge upp.

Efter en stund så kännde jag att det fick vara nog. Jag skulle ta till ett av mina "Stinamoves"  Och så fick det bli!

Jag rusade ut på gräsmattan släpandes på krypet men döm om min förvåning när hon bara stog kvar med sin ända av repet kvar i mun.

Och tror ni inte att hon började fuska....???? Hon kastade sig ned på marken och lekte betongklump (det är ju i och försig inte så svårt för henne)

Kampen blev hård och tuff men det var ju redan givet vem som skulle vinna.

När jag släpat runt henne några varv på gräsmattan (jösses vad tung hon är) så gav hon till sist upp. Hon vände sig om och gick tillbaka till sina beskyddare (husse och Matte) för att söka tröst. Vilket trams!

Jag tittade långt efter henne, som skulle vara så "Tuff", för att sedan följa efter och se om hon skulle ha en omgång till.

Men hon var så sur att det nästan sprutade ättika om henne. Tänk att hon inte kan ta ett nederlag som en dam. Hon borde lära sig av mig. Men det så klart! Jag drabbas så sällan av nederlag så det kan ju vara svårt förstås.


Sedan blängde hon ilsket på mig där jag satt och tuggade på det oaptitliga repet. Men det är ju bättre att jag har det än hon. Alla grejor är ju i alla fall mina.......!!!!!!!

Bara en ny dag på jobbet....... Alla hade ju fått sina adrenalinkickar tack vare mig...... Vad snäll jag är!

Jag kan meddela att det smakade ganska bra. Men jag var tvungen att fortsätta titta på husse.... Han såg ut som en väderkvarn som han viftade. Det verkade nästan som om han ville vara med han också. Förmodligen saknade han min närhet och den kärlek som jag ibland visar honom (inte så ofta).

Jag bara häpnade över hans energiska sätt att visa hur roligt han tyckte det var att jag tagit priset till mig.

Ja Ja! Tänkte jag han sansar sig nog snart och bli lika tråkig som vanligt. Jag fortsatte att gnaga lite i kanten på priset för att kontrollera att det inte var farligt på något sätt.

Då verkade det plötsligt hända nå´t därborta. Lillmatte stegade bestämt ut på gräsmattan och såg så där bessewisser ut som bara en storasyster kan se ut. Hmm! Undrar om hon också skall tugga på den här?
Bäst att förbereda sig på att leka lite.

Men ser hon inte lite irriterad ut? Säkert skall hon försöka bestämma och hålla på nu när jag för en gång skull fått husse att bli så glad.

Hon stampade på som om hon ägde hela världen och jag kände att det var läge för att avakta lite och se vad som skulle hända.

Inte nog med att hon bannade mig utan hon tog mitt pris och stampade efter mig mot husse.

När jag skulle börja ett litet samtal om lämpligheten i hennes sätt att behandla mig så daskade hon raskt till mig i baken. MED MITT PRIS! Ohh vad förnedrande det var. Det kändes inte bra.

Jag bestämde mig rask för att det inte var så roligt på gräsmattan och sprang i full fart mot uteplatsen för att finna ett eller ett par hämndobjekt som kunde roa mig istället.

Gissa vad jag hittade på uteplatsen då?????
Fundera på det ni till dess att jag uppdaterar nästa gång (snart)

/Stina

Ja! Jag är fortfarande kvar på 1:a Maj! Husse envisas ju med att hela tiden tvinga oss att jobba nästan hela dygnet runt.....Jag och Kia planerar en bullförening som kan bevaka små söta och lagom jättesnälla bulldogar som blir utarbetade och utnyttjade i slaveriet. Så jag hinner inte med så mycket dator just nu. Men åter till 1:a Maj igen då.
När vi sent om sider kom hem så visade husse stolt ett pris från lotteriet som han ansåg vara hans. Men ni vet ju förståss bättre. Eller hur? Det var ju självklart....!!!! Vinster från en bulldogsträff är ju naturligtvis mina..!!!

Jag visste ju inte alls var det var men att det var min det var ju givet. Och är det min så måste ju jag få kolla in den i lugn och ro.

När jag traskade iväg för att fundera ut vad den kunde användas till så började ett muller ljuda bakom ryggen så jag antog att det fanns delade meningar om min rätt till vinsten. Bäst att skynda sig innan andra ideer om hur vinsten skulle användas kom upp.

Jag hann bara några meter innan husse började höja rösten. Jag stannade och tittade om det var mig han pratade med men gjorde snabbt bedömningen att det nog inte var så.

Men då höjdes rösten ytterligare och jag kände att det kanske var dags att flytta sig lite till.


Jag hann bara en liten bit innan husse började låta riktigt mycket han till och med började hoppa lite smått.
Jag stannade och tittade om det verkligen var mig han gastade över.

Ja! Det verkade faktiskt som det. Men det kan ju inte vara så allvarligt så att jag måste avbryta min undersökning tänkte jag och rusade iväg till andra änden av gräsmattan för att han skulle kunna glömma bort mig lite snabbare.



Tror ni inte att han ropade ännu mer då? Jo visst! Han var alldeles röd i ansiktet och förmodligen hade jag missförstått hela situationen. Han var ju alldeles upphetsad över min påhittighet och stog ju och jublade.

Han till och med hoppade av lycka. Vilken förstående liten gubbe det där är.

Jag lade mig ner för att vänta på att glädjefnattet hos husse skulle lägga sig lite så att han inte storknade. Sedan var det dags för lite mer ingående kontroll av min nya leksak.

Ni kanske trodde att det var slut med detta? Icke då! Men får lov att fortsätta senare för nu skall husse pyssla med nå´t.
/Stina

Husse började dagen med att plocka fram en grill som tvättades noga. Riktigt trevligt med lite grilat idag tänkte jag och höll mig undan så att han inte skulle hitta någon anledning till att inte ge mig alla korvarna.

Döm om min förvåning när han sedan stoppar in hela grillen i bilen.....????? Inget regn så långt ögat nådde men likväl så stog grillen i bilen. Efter ett par timmar, med mycket grubbel på vad gubben skulle hitta på, så packade han in mig och spånet i bilen också och for iväg i full fart men alldeles åt fel håll. Inte alls mot jobbet som vi brukade.
Väl framme så kom nästa chock!!!!!! det var fullt med bullisar där men inget som tydde på sk "Ringaktiviteter". Vad håller han på nu tänkte jag. Inte nog med det.....alla som var där var så ofocuserade så man försvann ju helt i mängden av bulldogar.

Dom insåg inte att "The Star" hade anlänt. Jag blev riktigt tjurig och det var tur att husse stängde in oss i fångtransporten så jag kunde ge sken av att inte vilja vara med. Det värsta var att husse stog och grillade korv i långa banor men glömde alldeles bort vart korvarna skulle. Han delade ut korvar till både höger och vänster men tydligen så stog bilen inte åt nåt av de hållen för jag fick bara känna doften av dom. Förmodligen så håller han fortfarande på med svältkuren. Men det borde gälla för alla....Eller hur?

Dessutom så var det fasligt spring runt området till synes helt utan anledning. Förmodligen letade de också efter korvarna.

Medans husse grillade pratade jag och spånet med alla som gick förbi bilen. Jag hörde dock hur alla andra doggar busade och röjde runt. Och där låg vi i fångtransporten.
 
Jag träffade min mamma där bland alla bullisar. Det var lite omtumlande för hon var grinig som sjutton på mig när jag ville hälsa på henne. Men det sa husse att han kunde förstå för jag var väl likadan som liten som jag är nu....???? Vad menade han med det? Jag fattade ingenting, jag skall nog ta reda på hur han var själv som liten ....! Det var nog ingen lek!

Här ovanför letar morsan också korv som alla andra. han var där med sin nya familj och hade flyttat till Södermanland. Det var lite kul då kanske vi kan träffas snart igen men när det är lite lugnare.
Dagen led mot sitt slut och jag hoppades på att få lite korv till sist, men inte då. Lite hundmat, torrt som fnöske, var allt vi fick! OK! Det smakade visserligen bra men det slog ju inte en korv eller Tre......

/Stina

Husse kom inrusande och gastade någonting om "Franska Bulldogsklubben" och blivande medlemmskap....Han sa att jag hade svikit saken och att jag inte skulle få följa med på bulldogspecialen...????? Det är ju för sjutton jag som är Bulldogsspecialen.... Ingen bulldog är så speciell som jag.
Han hade tydligen hittat en massa spår efter någon som smaskat på lite sniglar och genast tagit för givet att det skulle vara jag..!!!! Vad jag kan påminna mig så lämnade jag inga spår efter mig och det är fult att beskylla någon för nå´t som man inte är säker på att denne någon har gjort sig skyldig till....Eller hur?? Jag påtalade detta med ett par skarpa skall och lite småbett samt ett par helt oskyldiga ögon som tittade på den lilla svagsinte gubben så han skulle förstå att min oskuld var oantstlig. Men tror ni inte att han hittade lite snigelskal i rumpan på mig som fastnat på väg ut. Hmmmmm! Lite avslöjad kände jag ju mig men det är ju inte konstigt att man förser sig med den föda som finns att tillgå då gubben inte ens kan ge mig mat så att jag kan behålla livhanken.....


Snart kommer jag att berätta när vi var på bulldogsträff. Som vanligt förstörd av husse..........:-(((((

/Stina