Bollen med STORT B
Äntligen!!!! Husse och matte kastade ut bollen på gräsmattan. Så som jag längtat efter detta! Jag trodde att dom glömt bort mig och skulle låta BOLLEN mögla bort i sin ensamhet. Men nu är den MIN....Bara MIN!!!!!
Det började med TRÅKIGT!!!!!
Och då, plötsligt, så hände något........
Det var stort och blått med fart i.......
YESSSSSS!!!!!!!!! Det var monsterbollen, som gäckat mig i Tre veckor i köket, som låg där...
Jag tittade på husse och undrade om det verkligen var sant. Han bara tittade tillbaka och log.
Jag började lite lugnt för känner jag husse rätt så kunde det kanske vara en fälla. Han brukar ju försöka ha roligt på min bekostnad.
Sedan puffade jag till den dunsade iväg med mig i släptåg.
Jaf stannade upp och tittade på husse igen för att se om han reagerade. Men han bara skrattade och ropade lek du lilla gumman medans du kan.
Sedan var det gärnet i timmar........Fram och tillbaka över gräsmattan. jag funderade hur länge jag skulle behöva hålla igång den innan den gick sönder. För sönder skulle den gå. Det gör ju allting!
Jag började faktiskt bli riktigt arg och insåg att det måste till skarpare metoder än bara jaga.
Men jag fick ge upp och koncentrera mig på att bara ha kul....
Och kul var det verkligen..... Spånet försökte vara med ett par gånger men insåg snabbt att det var lönlöst.
När jag skulle hoppa upp på den och vila lite så kastade den av mig omgående och då var det krig igen.
Jag blev först väldigt förvånad.
Men inte dog bollen inte.
Matte tyckte att det var nog med bollen och försökte ta den ifrån mig. Hon påstod att jag, efter Två timmars vild fight med bollen, höll på att dö av utmattning.!!!???
Sedan insåg hon tydligen att jag nog skulle springa fortfarande när hon gick i pension så hon kastade iväg bollen igen.
Jag kan berätta i timmar och spaltmeter med hundratals bilder om denna 1:a dag med min nya kompis men husse säger att det får vara nog nu.......På återhörande...../Stina
Det började med TRÅKIGT!!!!!
Och då, plötsligt, så hände något........
Det var stort och blått med fart i.......
YESSSSSS!!!!!!!!! Det var monsterbollen, som gäckat mig i Tre veckor i köket, som låg där...
Jag tittade på husse och undrade om det verkligen var sant. Han bara tittade tillbaka och log.
Jag började lite lugnt för känner jag husse rätt så kunde det kanske vara en fälla. Han brukar ju försöka ha roligt på min bekostnad.
Sedan puffade jag till den dunsade iväg med mig i släptåg.
Jaf stannade upp och tittade på husse igen för att se om han reagerade. Men han bara skrattade och ropade lek du lilla gumman medans du kan.
Sedan var det gärnet i timmar........Fram och tillbaka över gräsmattan. jag funderade hur länge jag skulle behöva hålla igång den innan den gick sönder. För sönder skulle den gå. Det gör ju allting!
Jag började faktiskt bli riktigt arg och insåg att det måste till skarpare metoder än bara jaga.
Men jag fick ge upp och koncentrera mig på att bara ha kul....
Och kul var det verkligen..... Spånet försökte vara med ett par gånger men insåg snabbt att det var lönlöst.
När jag skulle hoppa upp på den och vila lite så kastade den av mig omgående och då var det krig igen.
Jag blev först väldigt förvånad.
Men inte dog bollen inte.
Matte tyckte att det var nog med bollen och försökte ta den ifrån mig. Hon påstod att jag, efter Två timmars vild fight med bollen, höll på att dö av utmattning.!!!???
Sedan insåg hon tydligen att jag nog skulle springa fortfarande när hon gick i pension så hon kastade iväg bollen igen.
Jag kan berätta i timmar och spaltmeter med hundratals bilder om denna 1:a dag med min nya kompis men husse säger att det får vara nog nu.......På återhörande...../Stina
Okay!
Så här är det..... Jag är lite utarbetad och orkar inta övertyga husse om att det är nödvändigt att blogga. Men han har lovat att det kommer i morgon, Lördag. Just nu straffas jag, tillfälligt för att jag har försökt att muntra upp både husse och matte med diverse skotrick som jag försökt lära ut till Spånet. Trots att det faktiskt var hon, Spånet; som orsakade de flesta skadorna på de framlagda skorna. Så håll er till tåls......Det kommer....Straffet går ut i morgon....!!!!!
Det händer saker hela tiden
Visst kom vi till specialen men var jag i centrum?????? Icke då! Husse slängde upp tältet och burar. Sedan stoppade han in oss båda Två i samma bur. Jag har väl för sjutton rätt att ha en egen bur om jag skall koncentrera mig innan stödrundan i ringen skulle förete sig? Hur trodde han att jag skulle kunna lufsa runt där om inte jag fick min lilla vilopaus före? Men se efter ett par timmar traskade han iväg med mig och spånet tillbaka till stugan för att sedan försvinna igen. Vad nu då? Skulle han försöka klara sig själv i ringen den här gången? Det var ju inte en dag för tidigt. I rena lyckoruset så passade jag på att driva spånet runt stugan i full fart så att hon inte skulle bli förslappad. Samtidigt undrade jag hur det gick för den lille sinnesslöa gubben där ute alldeles ensam. Men när han kom tillbaka så sa han inte ett dyft om resultatet så jag antar att det gick som han förtjänar. Det vill säga minst en Trea i kvalité med tanke på hans utseende och frånvaron av mitt........
Vi kom hem och började med ett par lata dagar då husse åkte till jobbet utan oss men sedan så var det full fart igen. Spånet har börjat ta ton igen och det ger mig all anledning i världen att tuffsa till henne i tid och otid. Det är ju naturligtvis ett hårt jobb men någon måste ju göra det och då är det lika bra att jag tar på mig det. Eller hur?
En kväll när vi kom hem så var det en inkräktare i köket. Jag blev ju, som ni förstår, väldigt irriterad och det stora fula åbäket sa ingenting utan bara låg där och såg dum ut.
Jag la mig ner och stirrade på den. Det såg faktiskt ut som en boll. Fast jättestor. Jag kunde ju inte komma åt den för slangen, som matte straffar oss med när vi plöjt genom rabatterna, låg i vägen. Den finns ju här hemma och ser inte trasig ut så då måste den ju vara min som allt annat helt i huset. Varför får jag då inte tuffsa runt den lite? Bara lite, Snälla! Spånet som förstog mitt dilemma stog på avstånd och skrattade käklederna ur led. Det lilla falska krypet. Jag skall nog visa henne jag! Bara jag får tag i bollen först så skall jag ta itu med henne sedan.
Det är ju konstigt att hon törs vara så olidlig när husse är hemma men när vi är ensamma så kryper hon in under möblerna och gömmer sig minsann. Jag skall planera något riktig bra åt henne så att hon inte glömmer bort vem som bestämmer här hemma.
Vi kom hem och började med ett par lata dagar då husse åkte till jobbet utan oss men sedan så var det full fart igen. Spånet har börjat ta ton igen och det ger mig all anledning i världen att tuffsa till henne i tid och otid. Det är ju naturligtvis ett hårt jobb men någon måste ju göra det och då är det lika bra att jag tar på mig det. Eller hur?
En kväll när vi kom hem så var det en inkräktare i köket. Jag blev ju, som ni förstår, väldigt irriterad och det stora fula åbäket sa ingenting utan bara låg där och såg dum ut.
Jag la mig ner och stirrade på den. Det såg faktiskt ut som en boll. Fast jättestor. Jag kunde ju inte komma åt den för slangen, som matte straffar oss med när vi plöjt genom rabatterna, låg i vägen. Den finns ju här hemma och ser inte trasig ut så då måste den ju vara min som allt annat helt i huset. Varför får jag då inte tuffsa runt den lite? Bara lite, Snälla! Spånet som förstog mitt dilemma stog på avstånd och skrattade käklederna ur led. Det lilla falska krypet. Jag skall nog visa henne jag! Bara jag får tag i bollen först så skall jag ta itu med henne sedan.
Det är ju konstigt att hon törs vara så olidlig när husse är hemma men när vi är ensamma så kryper hon in under möblerna och gömmer sig minsann. Jag skall planera något riktig bra åt henne så att hon inte glömmer bort vem som bestämmer här hemma.
