Jobb igen!!!!

Nu är det kört! Vi har börjat jobba deltid igen! Denna gången så är det inte så långt till jobbet men det tär på min Stinatid. Jag behöver ju hålla koll på tomten och se till så grannens katter och alla skator håller sig härifrån.
Jag kan ju meddela att det fortfarande inte finns något, av mig, godkänt avtal som ligger till grund för löneutbetalningarna så jag ligger mest bara och stirrar ilsket på allt och alla. Spånet fjantar ju som vanligt och skuttar runt för att ställa sig in.
Det nya jobbet är ju visserligen ganska just. Det är ännu större lokaler och finare kontor men det spelar ju ingen roll när avtalsfrågan inte är löst. Eller hur? Om det inte ordnar sig inom kort så funderar jag på att bli folkilsken......
Husse har visserligen gett med sig och sagt att avtalsförhandlingarna skall återupptas i helgen men han har bluffat mig förr.
Min Kravlista:
1/     Ett märgben varje helg
2/     Ett extra mellanmål om dagen
3/     En katt (ägd av en granne) i veckan att tufsa till ordentligt
4/     Två gratis frispel med Spånet i Veckan (Detta innebär att jag skall få göra vad jag vill med det lilla krypet utan att den svagsinte lägger sig i)
5/     Han skall stoppa Krypet från att skriva reklamkontrakt med husses firma för all framtid (Opassande!)

Själv tycker jag att dessa, små ödmjuka, krav är att låta honom komma undan alldeles för lätt. Men vi måste ju komma någonstans så att vi får arbetsro. Eller hur?

Nu skall jag fundera om det inte finns fler, ödmjuka små, krav som kan ställas samtidigt.

Mvh
En slumrande Stina 

Haaa! Nu kom jag på honom.......

Jag har nog alltid anat att husse är en liten luring men det här trodde jag inte om honom....Jag skall berätta.
Häromdagen så var han ledig och skröt vitt och brett om hur han skulle göra klart allting runt fiskdammen för matte.

Jag satt och funderade på hur det skulle gå till. Det var ju mycket sten och jord som skulle bort därifrån.

Jag tittade nyfiket på honom för att se vad han skulle ta sig till.

Plötsligt så tyckte jag att jag hörde något.

Nej det var nog ingenting!

Jodå! Det var nå´t som dundrade. Då ropade husse in oss och stängde dörren efter sig när han gick ut själv... Hmmm jag undrade vad det var som var så hemligt så att inte jag fick se.....Efter ett par timmar så kom han in igen och såg så nöjd ut. Jag blängde på honom och låg kvar i stolen. Vill han försöka ha hemligheter så inte mig emot. Flina du, tänkte jag, Jag vet nog vad du pysslat med......
 
Vad tror ni hände då? Jo när matte kom hem från jobbet så var han stolt som en liten bulldog över att dammen nu var borta. Jag lyssnade uppmärksamt på honom och väntade på att han skulle säga sanningen men inte ett ord.

Matte tittade beundrande på det, numera, kala området som tidigare hade en stor kulle med en damm nedanför och en liten fors som porlade. Dessutom så fick jag alltid bannor om jag råkade springa omkring på den.

Nu finns det bara en jordplätt kvar. matte var imponerad och frågade hur husse hade hunnit med allt och husse svarade glatt, "Det var jobbigt men en bra karl klarar det mesta"  Det han inte berättade var:

Han hade fått "lite" hjälp....... Jag såg allt från fönstret men det kommer han nog inte att erkänna. Nu sprang han bara runt och slog sig på bröstet och berättade om hur duktig han hade varit.

Spånet blev ju i alla fall lycklig då hon fått ytterligare ett ställe att skita ned sig med.
SNÄLLA!!!!!!!!! Någon borde hjälpa mig att avlägsna dessa knäppa varelser härifrån och installera självfylland matskålar istället.......

Spånet Överdriver!

Vaddå modell??????  Jag skäms i hela mitt bulldogshjärta........Hur kan man sjunka så lågt? Själv skulle jag inte nedlåta mig till något dylikt och anser att det där kan människor hålla på med......

Så jag gick och hämtade mig ett par solglasögon för att inte behöva visa vem jag var om det skulle dyka upp någon och undra.

Jag låg en stund och funderade på hur man skulle göra med dem, då matte försökte ta tillbaka dem men icke sa nicke.

Jag undrade länge hur alla andra kändisar brukade bära dem.

Först provade jag att ha dem på pannan.

sedan kom jag på att jag sett en kille bära dem på lite annorlunda sett.

På nosen kändes inte rätt heller.

Till slut gav jag upp..... Jag la mig ned och försökte bara gömma mig så ingen skulle förknippa mig med spånet

Okay! Nu kör vi.......!

Här händer det som vanligt en massa konstiga saker. Husse har skrutit över sin fina fiskdamm som han hade gjort alldeles själv. (Vad duktig han är!) Nu har han plötsligt börjat riva alltihop igen......? Vad är meningen med detta?

När jag var uppe på den där kullen med en liten bäck och en massa blommor och sån´t krafs så var det ett fasligt liv. Men han får tydligen göra precis som han vill.... Det ser ut som om det har varit krig på tomten. Själv så tänkte jag bara hjälpa till och började rycka småträd och blommor från kullen men då blev det liv igen. dom skulle tydligen flytta till något annat ställe. OCH?????   Det kunde väl jag fixa  ?? Men inte då!
Jag insåg att min hjälp inte var önskvärd så jag låg och betraktade vansinnet från lite håll.

Mitt i allting så kastade sig husse i bilen och var borta i flera dagar. Det visade sig att han varit och hälsat på andra bullar! Räcker det inte med mig? Och inte nog med det.... Dom hade en vattenskål som var stor som ett hav också.

Jag undrar om den lille trögsinte mannen tänker göra en lika stor hos oss efter att kullen är bortgrävd.......

I´m back!

Hej ni tappra som inte gett upp. Jag och husse har haft olika meningar när det gäller min uppgift att fortsätta med mina kurser i hur man bäst sätter pli på en lagom korkad liten husse. Men nu har han lämnat datorn på och i lagom skrivhöjd så här kommer det lite nyheter från mig.

"Ipren" och jag har haft det jätteroligt i sommar.

Vi har dessutom fått en ny kompis (troligen nära släkt med Ipren)

Kul grej som tror att den kan stå i vägen när jag har bråttom.....Men inte då!

Men numera så är Ipren lite krasslig och husse säger att han är död, mördad till och med... jag har inte förstått hur det kunde hända... Han har ju bara lekt lite med mig! Och nu plötsligt död!!!!!!! Det är riktigt tragiskt och jag försöker hela tiden att återuppliva honom med diverse uppmuntrande bett och omkringsläpning i häckarna.



Och vi som hade så roligt ihop......

RSS 2.0