Stina

Det började ju med att husse började göra sig i ordning och vi fick ju som vanligt vänta på honom.

Efter en lång lång väntan så var det då dags för avfärd och jag undrade vilken bil vi skulle ta.

Då husse äntligen öppnade fängelsedörren och det fritt att springa ut till bilen så slog det mig.......AVTALET!!!!!!!
Jag kan ju inte, förnöjsamt som spånet, springa omkring och hoppa av glädje när inget anställningsavtal är upprättat än. Husse bara säger att det skall vi ta senare....Vaddå senare? Jag vill veta vilkoren nu! Så när han stoppat in Spånet i bilen (den gamla vanliga) så tvärnitade jag på garageplan och visade att nu får det vara nog......

Husse ropade, bönade och bad att jag skulle sluta larva mig och komma direkt, men jag har ju min stolthet att ta hand om. JAG VILL HA ETT AVTAL!!!!!!!!!!  Men tror ni att det hörsammades? Nej! Han gick sonika och lyfte upp mig och placerade mig i bilen. Ingen förhandling här inte. Däremot så slängde han in ett halvt träd i bilen liggandes i sopsäckar. Vaddå! Skall jag ligga bland sopor nu också? Det blir bara värre och värre! Nåja det får väl gå för den här gången, men jag glömmer inte så lätt.

Efter många och krångliga omvägar med många stopp vid butiker och soptippar så var vi då framme på jobbet.

I full fart så kontrollerade vi hela huset för att se så inget var sabbat. Vad tror ni hände sedan då? Jo fängelset igen!
 
Och väl där så blev spånet lite ledsen för att hon inte fick rusa runt och göra sig tilll så hon kröp upp i MIN korg för att jag skulle trösta henne.

Senare på eftermiddagen så var det vår tur att jobba för dom andra hade rast. Vi arbetade i team. Spånet ledde runt kunderna och jag sprang före och visade var den aktuella bilen stog.

Men han kunde ju inte bestämma sig. Väl hemma (Jättesent) så var vi så hungriga så till och med skålen höll på att slinka ned.

Där har ni dagen som den var igår. Jag ser fram mot det nya "hunddagiset" så att jag får mer frihet och fler offer att bestämma över.....

Husse ränner runt hela dagarna och håller oss inne i cellen, som ni sett tidigare, hela dagarna. Men han har lovat bättring. Det skall tydligen fixas med ett stort hunddagis på ett annat, större, kontor. Men bara för att det förekommer viss abstinens ute i landet efter nyheter om min vardag, där jag muntrar upp omgivningen med min närvaro, så skall han få dokumentera denna dag ,som är idag, med foton och lägga ut dem i kväll.
Jag kan berätta om en lustig liten teletekniker som kom till jobbet igår. Husse släppte som vanligt lös oss på firman efter morgonpromenaden för att vi skulle få rusa av oss. Och vad hittade jag där om inte en lite gubbe som var hiskeligt hundrädd. Jag tänkte att hundrädd är en sak men bulldogsrädda .....???? Det kan ju inte finnas.   Eller...???? Den lustiga lilla gubben rusade iväg genom hallen med mig efter  (Det skulle ju hälsas ordentligt) och upp för en trappa till ett rum fyllt med kablar (husses himmelrike?) där stängde han snabbt dörren och kom inte ut förrän husse stängt in oss i cellen.  Vilken märklig människa va? Jag som bara skulle unna honom lite gemenskap...... Senare på dagen kom en polis från utryckningsenheten för att hälsa på mig (krypet vill väl ingen kännas vid). Han är, och det kan man ju förstå, alldeles förtjust i mig  (men han höll nästan bara på med kräket.....Blyg?) och pratade med husse om hur det var att ha en sån som jag. Vad tror ni han svarade då?  Jo! "Det finns en del bra dagar när hon sover men annars så är det lugnare med en förskoleklass." Skall han bli lärare nu också?
Det lustiga med husse på senaste tiden är att han bär med sig kameran till jobbet varje dag men tar aldrig fram den. Snacka om onödigt släpande.......Igår satt han i möten hela dagen. Jag såg till så att de som träffade honom fick lite trevligare saker att tänka på än vad husse satt och tjatade om. Han satt bara och pratade om annonspriser och räntor hela tiden medans jag tillät besökarna klappa lite på mig och Kia drog i alla dragkedjor och skosnören. Besökarna var märkbart mer intresserade av vad vi pysslade med än vad husse pratade om. När dom sedan gick så sa husse till oss att varit jätteduktiga för han hade fått bättre avtal än han väntat sig.  Se där vad lite bulldogspyssel kan fixa till. Fast dom såg lite fundersamma ut när husse sa att vi skulle vara med på mötena. Det är lika bra att dom lär sig direkt för jag planerar att ta hand om alla besökare själv när jag blivit lite varm i pälsen...
Mer i kväll nu om husse bara startar kameran.

Ja det var ju inte så mycket att lära sig då jag redan kan anses vara fullärd......Träffa imponerade människor och sedan skälla ut dom mindre imponerade, det klarade jag med bravur men spånet gjorde naturligtvis allting tvärtom. Hon skällde på kunderna som var trevliga och var som en liten knähund på dom som inte förstog bulldogens storhet....Vilket spån hon är!
Nåväl! Avtalet som jag, efter påtryckningar från reservfamiljen i Södertälje, försökt få igenom verkar inte falla ut som det var tänkt. Ingen avtalad lön, och inga naturaförmåner..... Jag fick svaret att jag skulle vara glad över att jag fick umgås med husse hela dagarna....VAAA!!!!!!! GLAD? Han övervakar varje steg jag tar och varje fint jag gör mot spånet.... Glad!!!???? Han vet inte hur glad man kan vara.. En glad Stina gör vad hon vill och när hon vill det. Men han tror nog att jag beundrar honom så mycket så att bara blotta närvaron av honom gör mig lycklig.... Vad fel han kan ha! Jag klarar mig alldeles utmärkt på egen hand om han bara fixar med utfodringen. Vilket han gör väldigt lite och sällan!  Men annars så var det faktiskt lite skoj också för det fans en just hanhund där som var rätt söt. Visserligen lite lång i nosen och med en svans som kunde döda flugor eller liknande som den viftade fram och tillbaka. I morgon har gubben lovat att ta med kameran så jag kan visa mitt nuvarande fängelse. För fängelse är det trots allt. Vi får sitta i en cell på ca 8 kvadratmeter med galler framför dörren. Han har sagt att det skall bli bättre men det har vi inte sett ännu. Jag skall ta upp det här med lönen imorgon både för att jag ser till så att folket trivs enormt och att jag tvingas vara barnvakt åt spånet. Jag återkommer med en mer detaljerad rapport då.

När jag så insåg att det var fritt fram på dagarna igen så fanns det ju så mycket att pyssla med. Jag har sparkat rnt med Kia i timmar och börjat få upp flåset igen samtidigt som hon kommit ned på jorden och lärt sig sin plats. Nu är definitivt ordningen återställd. I Torsdags så skulle husse vara med och spela fotboll på kvällen men det gick ju inte så bra. Efter en stund så kom jag dribblandes fram till honom och han fick faktiskt skylla sig själv för han stog och stirrade på krypet. Han borde lärt sig att fokus skall vara på mig och bara mig. Han fick lära sig läxan den svåra vägen.
PANG! Där satt tunneln med både mig och bollen mitt mellan benen på honom och bara för att han inte var beredd (stirrandes på krypet) så åkte han i backen med en riktig smäll. Där låg han och ojade sig en bra stund och jag tog ju förgivet att han mest låg och njöt av min fullkomlighet i sporten fotboll, så jag fortsatte att dribbla runt honom. Det rara lilla kluckandet som jag uppfattat som en uppmuntrande lovsång visade sig vara ett enormt gnällande över att ett knä gått sönder. Och krypet var ju naturligtvis framme och slickade och bufflade på honom för att ställa sig in. Hon är en riktig ögontjänare.
Ja så var då husse riktigt justerad igen då. Han har hoppat omkring och sett helt bedrövlig ut i flera dagar nu. Jag tror att han sa att det var ett spännband eller något liknande som gått sönder. men det tror jag inte på för det syns inget alls. Sedan har husse haft "min" bloggdator på jobbet så jag har inte kunnat berätta detta tidigare. Jag tror att jag och spånet skall börja följa med dit från och med Måndag så då kan jag nog blogga mycket mera eller så får jag fullt upp med att fostra alla som kommer dit.... Vi får väl se vad som händer

Vad har jag att vänta mig? Husse diskuterar att hyra ut oss i Tre vekor och sedan så hotar han även med att vi måste börja åka bort varje dag för att hålla honom i handen på jobbet........ klara han inte av någonting själv längre? Några muntra viftningar med anmälningsblanketter har jag i alla fall inte sett på länge. Så det ofoget verkar jag ju slippa nu. Men att behöva lämna hemmets lugna vrå varje dag för att han behöver stöd ....det är nog mer än vad jag står ut med. Jag får nog börja hitta alternativa boendeformer om detta vansinne ser ut att bryta ut. Än så länge så har jag inte märkt nå´t.

Men nu till något mycket mer kreativt. Spånets, allt för lugna, tillvaro. Nu har husse börjat försvinna på dagarna igen och lämnat hemmet till mig att styra efter bästa förmåga. Slut på gnälliga gamla gubbar i soffan som bevakar varje steg i min utövning av livets goda. Jag blev så överaskad igår när vi äntligen lämnades ensamma så jag låg bara förvånad och väntade på att han skulle slita upp dörren och vråla Ha! Vad var det jag sa? Jag var säker på att det bara var ett trix för att sätta dit mig på bar gärning. Men nej då! Ingen gubbe som tittade in. Det innebar att en hel dag med Stinaskötsel av hus och spån gick förlorat. Men nu känns det som om man är på banan igen. Jag kanske är lite ringrostig men skall säkert vara mitt vanliga vänliga jag snart igen.

Efter den traumatiska duschhändelsen så har jag övervakats av husse varje minut för att inte hämnden skall drabba min svagsinte syster. Men den som väntar på nå´t gott....o.s.v....
Jag lurade ut henne häromkvällen och skulle leka. Då slog det mig att hon i sommras lyckades att skita ned sig på mindre än en minut i gamla dammanläggningen. Så till verket tänkte jag. Jag startade lite oskyldigt med att springa runt med en boll för att sedan springa på henne allt mer.

Först så stog hon bara och tittade men till slut så blev hon så förbaskad att hon jagade mig upp på den lilla kullen och där är det fullt med lös, svart jord som fortfarande inte var frusen (torr). Hon kunde ju inte låta bli att fräsa runt i jorden som en liten iller och jag smet snabbt ned för att stå bredvid och titta......Men då lyser minsann husse med sin frånvaro. Hon kan tydligen göra vad som helst utan att de reagerar. När vi sedan blev insläppta så hade jag glömt bort allting och döm om min fövåning när matte bara skrek rakt ut....."Vad har du gjort Kia?" Då såg jag.....Hon var alldeles svart så nybadad hon var. Matte strök henne mothårs och ....just det kolsvart.....Hon åkte in i duschen så det sjöng om det. Jag låg ren och oskyldig i min stol och lyssnade till hennes (spånet) protester. Där fick du tänkte jag ....Att hon är så lättlurad. Allt hade gått enligt planen. Jag är så duktig när jag lägger den sidan till..   Det är sådana dagar som gör livet värt att leva....

Husse började hitta granbarr överallt i huset och spåren ledde in i vardagsrummet.

Han gick på spånet och frågade henne om det var hon som var skyldig och vad skulle spånet svara då? Inget! Hon stog bara och tittade tomt på honom, sedan tittade hon frågande på mig...!?? jag var ju osyldig jag! Jag hade ju bara hjälpt henne lite....Jag gick och lade mig för att vänta och se. och mycket riktigt......Husse började med sina mest hispiga aktiviteter.....nämligen tvätta täcken, plocka fram handdukar och pyssel i största allmänhet. Sedan slet han fram klotången. Opppss! Det kan väl bara vara spånet som skall drabbas hoppades jag. Jag låg kvar och låtsades som ingenting. Yes! Spånets klor kliptes raskt sedan for hon in i duschen innan ett ljud han komma ur hennes nos. Sedan var det ett väldigt pysslande och kramande med henne. Vad hade hon gjort som var så bra? Jag kan också springa omkring under granen och släpa barr runt hela bygden om det bara är det som krävs. Men så oskyldig jag var så fick jag ligga här i min ensamhet och titta på.
Nu får det vara slut med det där nojsandet för nu skall det till lite Stinatid. Och jag ber inte om det.... JAG KRÄVER DET!
Husses reaktion lät inte vänta på sig. Han skrattade rått och grep tag i mig och började KLIPPA KLORNA!!!!!!!!! Nej stopp! Det var ju inte det här jag hade tänkte mig. Var tog allt nojsande och klappande vägen? Jag såg åtminstånne till så att det inte var utan kraftig kamp som han fick tortera mig. Alldeles svettig så sa husse, efter uträttad misshandel, att nu är det din tur att hoppa in i duschen. Då drog jag! Oj vad det är roligt att husse tycker det är så kul att springa runt köksbordet efter mig så länge......Och han verkar bli så upplivad av det också. Det var tjo och tjim till dess att han lurade mig och jag fastnade i hans klor. Då kände jag plötsligt stundens allvar.....DUSCHEN! Nej! Den här gången bar han in mig i duschen och stängde dörren. "Med tanke på det humöret som du verkar vara på så är det väl bäst att låsa också"
Klick sa det. Där stog jag, fängslad, och undrade om det inte fanns någonstans att fly men icke. När vi sent omsider kom ut ur duschen så var nog husse blötare än vad jag var och han andades tungt. Han sa till matte att snart får vi väl söva henne när hon skall duschas. Som ni förstår så gav jag honom ett riktigt hårt motstånd, mest för att visa vem som igentligen bestämmer. Därefter så satte jag av till spånet och läxade upp henne med besked. Det var ju trots allt hennes fel och det skulle hon inte komma undan med hur lätt som helst.....

Ja hon är ju trots allt ganska läraktig det lilla spånet. Men det vore bra om hon hade fler celler i skallen än en.....Nu skall ni få höra....
I fruktan av att husses hot om duschning så tänkte jag till lite. Jag förstod ju att han verkade ha koll på oss när vi var ute men när vi var inne så låg han bara och kved. Så jag lockade med mig spånet till vardagsrummet och visade henne vilken fin och klibar gran det stog där inne. Det hade hon aldrig tänkt på. Hon provkliade och var väldigt nöjd med resultatet. Jag var ju rädd att husse skulle få syn på oss där inne tillsammans. Jag vet ju vem som (oskyldigt) skulle få skulden då. Så jag tog med mig henne tillbaka till TV-rummet för att se så att den nästan avlidne låg kvar. Det var grönt.
Jag gick och la mig, nöjd med att åter ha lurat husse på en dusch..
En stund senare så tittade husse upp och frågade var Kia höll hus. Jag bara tittade lite frågande på honom och tänkte att gissa det du. Då kom spånet in och gick direkt fram till husse med ett dumt och belåtet flin i hela ansiktet. Husse tittade ned och hittade barr på ryggen. Hmm sa husse så här långa barr har väl inte buskarna som du kliar dig mot? Då kastade jag mig ned och "råkade" få in bollen under bänken med följd av att jag blev tvungen att ställa till med ett hiskeligt liv så focus hamnade på mig istället. Mycket riktigt.... Husse blev genast mycket mera upplivad efter det. Ja nästan riktigt pigg faktiskt. Han studsade glatt upp ur soffan samtidigt som han höll sig om huvudet med båda händerna för att sedan slänga sig handlöst ned på golvet (Spånet stog precis framför hans fötter) och vrida sig av skratt eller något liknade. Mycket roliga läten kom det ifrån honom i alla fall.
Efter detta så var han väldigt spak kan jag säga. Spånets barriga rygg var i alla fall glömd nu. Han kravlade sig upp i soffan igen för att där bara ligga och gny.

Han har slutat röra på sig nu igen. Han ligger och skakar på soffan. Men innan han däckade där så diskuterade han med matte om att hyra ut oss två i April.....??????? Vad menar han med det? Jag kan ju förstå om det finns massor med folk som är beredda på att betala hur mycket som helst för att få umgås med mig...Men kräket???? Vem vill hyra en sån liten ynklig varelse som inte är till någon nytta för någon utom för mig......?  Hmmmm! Vadå hyra ut förresten? Vad har han på lur nu? Jag skall försöka hoppa liv i byltet och se om han avslöjar sig............

I tre dagar har jag befunnit mig i fängelse.......På soffan i TV-rummet har Spillran (husse) legat och bevakat varje move jag gjort. Inget bus, ingen aktivering av Kia och bara ilskna högljudda läten när man skojar lite för sig själv och bara vill säga till dom andra att titta. "Sluta skälla!" Hela dagarna. Vid ett par tillfällen så blev han alldeles lugn, ja nästan livlös och jag satte honom på prov genom att studsa lite på krypet och se där! Ingen reaktion....Han hade tillslut kommit fram till att även jag behövde förlustas..Men så tänkte jag att det är något som inte stämmer....Hmmmm! Han kanske inte finns bland oss mera? Jag hoppade raskt upp och studsade på honom också men då minsan vaknade han till liv och väste svagt: "kan jag inte få sova en liten stund bara" Där står jag på hans mage och bara vill honom väl, då väser han så där och föser bara ner mig på golvet igen...Otacksamma människa....!  Jag försökte ett par gånger till men till slut så blev han riktigt arg.
Och sedan så håller kräket på att fixar ett bad åt oss.....!!!!!!! Husse kom på henne med att snurra runt buskarna som en karusell. Hon springer runt, runt, och lutar sig in mot grenarna. Jättefort! Han påstår att det kliar på henne för att hon "ömsar" päls.

Kan ni förstå nu hur mycket elände det lilla krypet ställer till med? Så husse sa att han bara skulle bli lite bättre så skulle det ryktas med ryktsten och duschas i minut och parti. Men som han mådde nu så skulle vi få respit en kort tid. Vilken tur!!!! Han kan ju inte klockan och se´n så är han glömsk också. Jag skall bara få kräket att klia sig på ett träd som inte husse har uppsikt över så är det snart glömt. Tänk att man måste vara med överallt och ställa saker i ordning.