Stina

Tillbaka på uteplatsen så låg husse i en stol och flämtade medans kräket stod och såg så väldigt viktig ut. Leende stirrade hon på mig för att förmedla den där "där fick du" blicken........Det skulle hon inte gjort!!!!!! Nu var jag riktigt sur!
Helnöjd sprang spånet iväg med MIN repstump och skulle leka i sin ensamhet (för henne vill ju ingen annan leka med)
Hmmmm! Min repstump och mitt kräk --Tillsammans--- Nej nu gick det lite för långt.... Jag skall nog visa vem det är som bestämmer här hemma.

Kvickt slet jag tag i repet och började ruska om den lilla parveln så att alla Två hjärncellerna hoppade runt i skallen på henne. Men jag måste erkänna att hon stog emot riktigt länge.

Det blev till och med så att jag fick lägga mig ner och vänta på att hon skulle ge upp.

Efter en stund så kännde jag att det fick vara nog. Jag skulle ta till ett av mina "Stinamoves"  Och så fick det bli!

Jag rusade ut på gräsmattan släpandes på krypet men döm om min förvåning när hon bara stog kvar med sin ända av repet kvar i mun.

Och tror ni inte att hon började fuska....???? Hon kastade sig ned på marken och lekte betongklump (det är ju i och försig inte så svårt för henne)

Kampen blev hård och tuff men det var ju redan givet vem som skulle vinna.

När jag släpat runt henne några varv på gräsmattan (jösses vad tung hon är) så gav hon till sist upp. Hon vände sig om och gick tillbaka till sina beskyddare (husse och Matte) för att söka tröst. Vilket trams!

Jag tittade långt efter henne, som skulle vara så "Tuff", för att sedan följa efter och se om hon skulle ha en omgång till.

Men hon var så sur att det nästan sprutade ättika om henne. Tänk att hon inte kan ta ett nederlag som en dam. Hon borde lära sig av mig. Men det så klart! Jag drabbas så sällan av nederlag så det kan ju vara svårt förstås.


Sedan blängde hon ilsket på mig där jag satt och tuggade på det oaptitliga repet. Men det är ju bättre att jag har det än hon. Alla grejor är ju i alla fall mina.......!!!!!!!

Bara en ny dag på jobbet....... Alla hade ju fått sina adrenalinkickar tack vare mig...... Vad snäll jag är!