Hemkomsten 2

Ja! Jag är fortfarande kvar på 1:a Maj! Husse envisas ju med att hela tiden tvinga oss att jobba nästan hela dygnet runt.....Jag och Kia planerar en bullförening som kan bevaka små söta och lagom jättesnälla bulldogar som blir utarbetade och utnyttjade i slaveriet. Så jag hinner inte med så mycket dator just nu. Men åter till 1:a Maj igen då.
När vi sent om sider kom hem så visade husse stolt ett pris från lotteriet som han ansåg vara hans. Men ni vet ju förståss bättre. Eller hur? Det var ju självklart....!!!! Vinster från en bulldogsträff är ju naturligtvis mina..!!!

Jag visste ju inte alls var det var men att det var min det var ju givet. Och är det min så måste ju jag få kolla in den i lugn och ro.

När jag traskade iväg för att fundera ut vad den kunde användas till så började ett muller ljuda bakom ryggen så jag antog att det fanns delade meningar om min rätt till vinsten. Bäst att skynda sig innan andra ideer om hur vinsten skulle användas kom upp.

Jag hann bara några meter innan husse började höja rösten. Jag stannade och tittade om det var mig han pratade med men gjorde snabbt bedömningen att det nog inte var så.

Men då höjdes rösten ytterligare och jag kände att det kanske var dags att flytta sig lite till.


Jag hann bara en liten bit innan husse började låta riktigt mycket han till och med började hoppa lite smått.
Jag stannade och tittade om det verkligen var mig han gastade över.

Ja! Det verkade faktiskt som det. Men det kan ju inte vara så allvarligt så att jag måste avbryta min undersökning tänkte jag och rusade iväg till andra änden av gräsmattan för att han skulle kunna glömma bort mig lite snabbare.



Tror ni inte att han ropade ännu mer då? Jo visst! Han var alldeles röd i ansiktet och förmodligen hade jag missförstått hela situationen. Han var ju alldeles upphetsad över min påhittighet och stog ju och jublade.

Han till och med hoppade av lycka. Vilken förstående liten gubbe det där är.

Jag lade mig ner för att vänta på att glädjefnattet hos husse skulle lägga sig lite så att han inte storknade. Sedan var det dags för lite mer ingående kontroll av min nya leksak.

Ni kanske trodde att det var slut med detta? Icke då! Men får lov att fortsätta senare för nu skall husse pyssla med nå´t.
/Stina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0