Lördag....
Husse uppe i ottan som vanligt och inga konstigheter. Han gick ut och pysslade med bilen och for in och ut ur garaget. Inte helt normalt beteende för att vara honom. Hmmm! Jag började ana att det inte var som det skulle. Regnet öste ned men han höll på och sprang fram och tillbaka ändå. Så kom den då.... Väskan! Den svarta, stora väskan som bara betyder en sak. UTSTÄLLNING! Han kastade ned små svarta plastpåsar, små handdukar, papper och termos..... Nu är det kört i alla fall! Mycket riktigt så åkte jag ut till en redan packad bil. Mitt i natten! Efter en timmes bilfärd så kom fram till en byggarbetsplats och husse började som vanligt packa ur bilen och tll sist mig (det var då alls inte nödvändigt för jag kunde väntat där). Sedan började vi gå och gå i evigheter. Jasså det var bara en långpromenad som gällde. Jag blev glad som en liten Kia med egen leksak innan jag upptäckte att det bara var en fint. Vi träffade en tjej som trodde att hon hade rätt att klämma på mina ben och min hals. Jag gjorde klart för henne direkt att sån´t taffsande inte lämpade sig på en DAM som mig. Då skrattade hon bara och sa att det är nog inget fel på den sötnosen....!!!??? SÖTNOSEN!!!! Trodde hon att jag var en kattunge eller? Maken till märklig människa får man ju leta efter! Och husse hade tydligen letat länge med tanke på att han åkte så långt för att hitta henne.
Ja visst! Så var vi då inne i en betongkloss med halt golv och förvirrade människor som hundar försökte hålla reda på. Det var stort där inne. Det verkligen kryllade av hysteriska människor med förvirrade hundar. Jag blev lite imponerad av husse som gick spikrakt fram till en öppning i väggen och sedan......Snubblade i full fart nedför en trappa. Har han ingen koll alls? Nåja efter att husse morsat på lite folk som tydligen ville kännas vid honom så kom vi då fram till den lilla plätten som husse utsett till vår. In i buren som en äkta fånge och sedan blev det mörkt. Okay, tänkte jag. Jag sover och du roar dig husse. Men gud nåde dig om jag missar kvällsmaten.
När jag legat där i någon timme så kom "geniet" och störde. Nu skulle vi ut och gå. Fram och tillbaka bland en massa hundar och människor, stanna, gå till höger, stanna, gå till vänster och plötsligt stå still medans husse pillade på benen och höll fast huvudet. Skall jag bli lycklig när han håller på så där? Inte då! Men lät honom hållas.
Så in i buren igen. En stund senare sa han att nu var det nära och slet ut mig ur buren en gång till. Tålamodet började tryta. Ska han ranta omkring på det här sättet så kan han göra det själv tänkte jag och la mig ned. jag tänker inte följa med. Tror ni att han märkta det? Nej då! Han gick vidare och släpade mig over golvet..Då vände han sig om och såg att jag inte var med riktigt och sa: "Du är nog den tyngsta golvmoppen dom sett" ... OK! Jag följde motvilligt med då. Men höger och vänstersvängar kunde han ju glömma. För att inte tala om stopp och pill på fötterna. Sånt kan han pyssla med själv eller skaffa en medgörlig liten människa som villigt låter sig förnedras.
Dags för inträde i ringen.... Husse gick med sprudlande humör (Nervös som bara den) in i ringen och jag satte mig vid kanten för att titta på. Men döm om min förvåning nr husse hade glömt kvar mitt koppel i sin hand och jag rycktes med in.... Vad nu då? Vad håller han på med? Jaha! Det gick upp ett ljus. Jag skulle med in. Jag trodde att det var ganska klart att det inte ingick i min plan för dagen. Men han kan vara ganska övertygande, på ett lite handgripligt sätt, så jag lunkade väl motvilligt med en liten bit då. Men så satte han igång med fotpyssel och huvudgrepp igen. Nu får det väl i alla fall vara nog. Sedan bytte han taktik och for upp på fötterna och satte iväg runt "ringen släpandes på mig. Jag gjorde allt som fanns till hands: Fötterna i stelt spjärn på mattan, körde ned huvudet i golvet och försökte krypa fram för att inte synas bredvid den svagsinte idioten. Man har väl lite stolthet! Då lurade han mig med en påse innehållande köttbullar. Jag kunde ju inte låta bli att följa med då. Fick jag några köttbullar? Nej! Utan: "Stanna!" och husse ner på knä i ett par sekunder och så upp igen. Fram till tanten i mitten och rush iväg på ytterligare matta, fram och tillbaka. Han kan aldrig bestämma sig. En tredje matta, nu gul, där var det stopp igen. Fullt med fotpyssel igen och krampaktigt hållande av huvudet igen. Han måste verkligen ha nå´t att hålla sig i. Han var så rädd den lilla stackarn. Men då blev den där tanten också rädd och behövde ålla sig i mig. Hon hade jättesvårt att bestämma sig var hon skulle hålla så hon höll mest överallt. Samtidigt blev husses hållande ännu mer ihärdigt. Tanten gav upp efter en stund och gick i väg för att hålla sig i ett bord och stirrade stint på mig medans hon mummlade något till några kumpaner som satt vid bordet. Det kändes kusligt. Jag var säker på att dom planerade något hyss för mig. Jaha! Då for husse plötsligt upp igen och släpade mig till kanten där han ramlade ned bredvid mig igen och vad tror ni? Just det! Fotpyssel och huvudstöd. Han har säkert dåligt balanssinne. Jag tänkte att om jag lutar mig mot honom så kommer ahn säkert att känna sig tryggare, men då blev alldeles upprörd och började peta mig i sidan. Sedan for han upp igen för att ta emot ett par plastband av en gubbe som plötsligt dök upp framför oss. Han var misstänkt lik en av tantens kumpaner borta vid bordet. Sedan for husse ned igen och kramade om mig som om jag grävt upp en hel gräsmatta åt honom vilt kluckande att jag varit så duktig. Är det verkligen så lätt att få honom så lycklig? Okay! Då vet jag! När han skulle gå tillbaka till buren så tänkte jag att jag skall glädja honom ännu mera. Jag satte bena i rak possition och vägrade röra mig. Och se så glatt rödmosig han blev i ansiktet. Vilken lycka att jag äntligen hittat den lilla ömma punkt som gör honom glad. Till slut bestämda jag mig för att han var glad nog och följde med tillbaka till buren. Vid den här tiden så var klockan 11.30 och vi åkte hem 18.30 så visst finns det en del till att berätta men nu är ni nog så uttråkade så det får räcka nu.
Jag vill grattulera er som orkat ända hit....GRATTIS!
Ja visst! Så var vi då inne i en betongkloss med halt golv och förvirrade människor som hundar försökte hålla reda på. Det var stort där inne. Det verkligen kryllade av hysteriska människor med förvirrade hundar. Jag blev lite imponerad av husse som gick spikrakt fram till en öppning i väggen och sedan......Snubblade i full fart nedför en trappa. Har han ingen koll alls? Nåja efter att husse morsat på lite folk som tydligen ville kännas vid honom så kom vi då fram till den lilla plätten som husse utsett till vår. In i buren som en äkta fånge och sedan blev det mörkt. Okay, tänkte jag. Jag sover och du roar dig husse. Men gud nåde dig om jag missar kvällsmaten.
När jag legat där i någon timme så kom "geniet" och störde. Nu skulle vi ut och gå. Fram och tillbaka bland en massa hundar och människor, stanna, gå till höger, stanna, gå till vänster och plötsligt stå still medans husse pillade på benen och höll fast huvudet. Skall jag bli lycklig när han håller på så där? Inte då! Men lät honom hållas.
Så in i buren igen. En stund senare sa han att nu var det nära och slet ut mig ur buren en gång till. Tålamodet började tryta. Ska han ranta omkring på det här sättet så kan han göra det själv tänkte jag och la mig ned. jag tänker inte följa med. Tror ni att han märkta det? Nej då! Han gick vidare och släpade mig over golvet..Då vände han sig om och såg att jag inte var med riktigt och sa: "Du är nog den tyngsta golvmoppen dom sett" ... OK! Jag följde motvilligt med då. Men höger och vänstersvängar kunde han ju glömma. För att inte tala om stopp och pill på fötterna. Sånt kan han pyssla med själv eller skaffa en medgörlig liten människa som villigt låter sig förnedras.
Dags för inträde i ringen.... Husse gick med sprudlande humör (Nervös som bara den) in i ringen och jag satte mig vid kanten för att titta på. Men döm om min förvåning nr husse hade glömt kvar mitt koppel i sin hand och jag rycktes med in.... Vad nu då? Vad håller han på med? Jaha! Det gick upp ett ljus. Jag skulle med in. Jag trodde att det var ganska klart att det inte ingick i min plan för dagen. Men han kan vara ganska övertygande, på ett lite handgripligt sätt, så jag lunkade väl motvilligt med en liten bit då. Men så satte han igång med fotpyssel och huvudgrepp igen. Nu får det väl i alla fall vara nog. Sedan bytte han taktik och for upp på fötterna och satte iväg runt "ringen släpandes på mig. Jag gjorde allt som fanns till hands: Fötterna i stelt spjärn på mattan, körde ned huvudet i golvet och försökte krypa fram för att inte synas bredvid den svagsinte idioten. Man har väl lite stolthet! Då lurade han mig med en påse innehållande köttbullar. Jag kunde ju inte låta bli att följa med då. Fick jag några köttbullar? Nej! Utan: "Stanna!" och husse ner på knä i ett par sekunder och så upp igen. Fram till tanten i mitten och rush iväg på ytterligare matta, fram och tillbaka. Han kan aldrig bestämma sig. En tredje matta, nu gul, där var det stopp igen. Fullt med fotpyssel igen och krampaktigt hållande av huvudet igen. Han måste verkligen ha nå´t att hålla sig i. Han var så rädd den lilla stackarn. Men då blev den där tanten också rädd och behövde ålla sig i mig. Hon hade jättesvårt att bestämma sig var hon skulle hålla så hon höll mest överallt. Samtidigt blev husses hållande ännu mer ihärdigt. Tanten gav upp efter en stund och gick i väg för att hålla sig i ett bord och stirrade stint på mig medans hon mummlade något till några kumpaner som satt vid bordet. Det kändes kusligt. Jag var säker på att dom planerade något hyss för mig. Jaha! Då for husse plötsligt upp igen och släpade mig till kanten där han ramlade ned bredvid mig igen och vad tror ni? Just det! Fotpyssel och huvudstöd. Han har säkert dåligt balanssinne. Jag tänkte att om jag lutar mig mot honom så kommer ahn säkert att känna sig tryggare, men då blev alldeles upprörd och började peta mig i sidan. Sedan for han upp igen för att ta emot ett par plastband av en gubbe som plötsligt dök upp framför oss. Han var misstänkt lik en av tantens kumpaner borta vid bordet. Sedan for husse ned igen och kramade om mig som om jag grävt upp en hel gräsmatta åt honom vilt kluckande att jag varit så duktig. Är det verkligen så lätt att få honom så lycklig? Okay! Då vet jag! När han skulle gå tillbaka till buren så tänkte jag att jag skall glädja honom ännu mera. Jag satte bena i rak possition och vägrade röra mig. Och se så glatt rödmosig han blev i ansiktet. Vilken lycka att jag äntligen hittat den lilla ömma punkt som gör honom glad. Till slut bestämda jag mig för att han var glad nog och följde med tillbaka till buren. Vid den här tiden så var klockan 11.30 och vi åkte hem 18.30 så visst finns det en del till att berätta men nu är ni nog så uttråkade så det får räcka nu.
Jag vill grattulera er som orkat ända hit....GRATTIS!
Kommentarer
Postat av: MALLA
Stina Dear..... jag har hittat ett nytt namn som jag tycker passar dig sååååå bra.... Terror Deluxe.... va´... vad säger du om det.... ??? Vadå Anglia.... Terror låter mycket tuffare tycker jag.... Grattis till att du ännu en gång lurat hussen ut på äventyr...Menar du att du inte fick några köttbullar ? ...är han snål också ???
Trackback
