Stina

Kommer ni ihåg den där grenen som husse stirrade på i flera dagar? Den är fortfarande synnerligen aktuell. Han har pysslat med den varje dag sedan han tog in den och nu har han fått någon idé om att ytterligare grenar och lampor kommer att fixa allting. Ja just det ! Det verkar ju logiskt! NOT!  Alltså, hur kommer människan på sådana idéer? Någon måste ha dåligt inflytande på honom. Det krävs nog att jag stiger in och visar var grenen (eller kvisten) skall ligga. Det här tar allt för mycket Stinatid från husse och det får inte ske. Jag tänkte att om jag tar tag i de där kvistarna som hängde ned från bordet och drog allting till ytterdörren så var vi på god väg. Men det visade sig att det satt fast en massa kablar som trasslade in sig. Jag fick lov att ta i ordentligt.
 
När husse upptäckte hur duktig jag varit så utropade han små glada ljud och rusade fram för att se om det verkligen var möjligt att jag klarat allt själv. Jo du! tänkte jag, nu fick du se ett proffs jobba..... Han satt där en stund och beundrade mitt arbete sedan tittade han på mig och sa: "Nej nu får det vara nog! Ut härifrån!" Han stirrade så där upplivat på mig som bara han kan. Yes! Både fixat grenen åt husse och livat upp honom lite allt i samma stund. Ohhhh vad jag är nyttig för honom. Han kommer tacka mig den dagen han kommer på att tack vare mig så har han glömt bort gungstolen som gammla människor ska sitta i.

Mycket nöjd med mig själv trippade jag, på lätta tassar, in till min stol som Kia låg i...!!! Äsch! Tänkte jag. Jag tar puffen. Hon kan få vara med och njuta i denna, segerns stund. Jösses vad blödig jag börjar bli. Men det kändes stort just då.