Stina

Jag smög ned från stolen tidigt i morse och var på ett riktigt gott humör. Jag till och med bufflade lite mysigt på Kia innan gick fram till husse och tillät honom att klappa mig. Han behöver nämligen lite bulldogskärlek då och då. Då kom allt tillbaka.... UTSTÄLLNING! Det är då själve f--! Varför kan inte matte ranta runt i ringen med honom?Jag har väl annat att göra? Surmulet "råkade" jag välta ut vattenskålen och släntra in i köket för att där högljudt tala om att min matklocka ringde för typ två veckor sedan. Det spelade ingen roll att husse sa att klockan inte var slagen ännu för nu skall det föras liv så han kanske kan förstå att det är allvar. Ska jag på utställning så passar han upp på mig 24 timmar / dygn. Annars kan stå där med skammen på Lördag när jag fått en förkylning kanske. Hmmm! Det var en tanke att utveckla. Vad lustigt det vore om han sprang omkring med bara ett koppel och försökte vinna....Han vet ju att det är bara med mig som han kan vinna.
En sak funderar jag på. Varför bryr han sig överhuvudtaget om att anmäla till utställningar? Det är ju tack vare mig som han inte åker ut direkt. Så förstår han inte att om det bara var jag så skulle det bli vinst direkt. Jag fattar inte vad de andra 29 bulldogarna skall dit och göra. Det är ju bortkastad tid för dem och deras sällskap. Det är nog tur för dem att husse är med och förstör så dom också har en chans.
Husse kom hem tidigt idag och med den där fåniga minen igen. Han skulle baka lussekatter (Usch och fy. Katter ska sitta sex meter upp i träden och skrika) och grilla revben, men så ringde det i telefonen och husse började gasta om nå´t  nätvärk...???? Sedan stack han fort som sjutton igen. Nog att jag förstog att det där nätet han höll på med förra veckan skulle skapa problem, men värk????  Jag som sett fram mot en lustiger eftermiddag ihop med min spåniga husse. Jag tvingades raskt att aktivera krypet så mina nöjeshormoner fick sitt. Så kommer då husse hem igen och jag hörde aldrig bilen så han kom på mig rejält. När han tittade in genom fönstret så satt jag med ett grabbatag i Kias ben och väntade roat på att hon skulle försöka med någonting.  Jaha! Då var jag syndabocken igen då! Kan ni förstå hur livet kan växla mellan dur och moll? Jag tror att husse behöver en semester eller liknande. Hans humörssvägningar kan inte vara bra.  HUR står matte ut?