Stina

I kväll kom han hem tidigt och kramade om oss och jollade. Han satte genast igång med att göra smaskens mat både till oss och till matte och husse själv. Det spelade ingen roll vad jag hittade på för hyss så log han bara fånigt mot mig och sa "Vad söt du är" HAN har dåligt samvete! Jag utnyttjade naturligtvis det till max. Hur offta får man en sån chans?
Efter maten så såg han så där hemlighetsfull ut som dåliga skådespelare bara kan. Och lade fram en skoj. GRATTIS! Och vilken skoj sen. Någon liten söt nallebjörn med rep i bäge ändar.

Kia fick vara med till en början sedan startade slakten.

Men innan dess så måste jag ju bli av med kräket. Upp på puffen och försvar! Hon gav sig, tyvärr, alldeles för lätt. Det känns inte som om det är någon sport längre.....

Det rykte vitt bomullsliknade matriel över hela TV-rummet och den så kallade nosen vet jag inte var den tog vägen, i magen tror jag.

Än så länge är den bara min men fortsätter den att tunna ur så här så kanske den blir Kia:s snart.

Nu skall jag bara mysa och njuta en stund medans den fortfarande håller ihop.

Glömde jag att berätta att den piper också? Det gör den. Jag kan nog fylla år nästa år också. Lite mysigt var det ju, även om husse, den svagsinta, nästan förstört allting. Han hade flera säckar med mat med sig hem också så nu är det nog släckt i trädgården snart.