Skitig?

Husse började förbereda specialen genom att duscha oss redan en vecka innan. Vi skulle vara så fina när vi träffade alla andra bullisar. Men han förstår inte att lite skit är bra för pälsen och jag var bara lite skitig så någon dusch var då alls inte nödvändig. Men brydde han sig? Nej! In i duschen och tvagning så man blev rosa. Sedan bevakade han mig hela kvällen så att inte jag kunde "normalisera" mig. Dagen efter så var det jobbet som vanligt och sen hemkomst. Maten serverades i alla fall snabbt och sedan släpptes vi ut för att uträtta våra behov. HAAA!!!!!! Nu skulle här normaliseras så det stog härliga till. Själv tyckte jag att det var en ganska vanlig normaliseringskur men husse blev hysterisk.

Varför då? Kan man ju fråga sig. Jag hade ju bara bufflat runt lite i rabatten. 6-7minuter max.

Det är ju klart att man blir sur, när han börjar tjafsa om små bagateller. Han har väl också skitat ner sig någongång?

Jag funderade en stund över alla ramsor som husse vräkte ur sig och beslöt mig för att det förmodligen inte var mig han menade. Jag hade ju igentligen inte gjort något fel. Bara kliat mig lite.

Jag stog stilla och väntade på att anfallet skulle gå över. Han brukar nämligen inte vara arg på mig så länge. Jag ställer ju aldrig till det som Dampy gör. Men vad förvånad jag blen när han plötsligt lyfte upp mig och rusade in i duschen igen. Två dagar i rad och dessutom mitt i nattten. Det brydde han sig inte om. Lagom blöt fick jag så småningom gå och lägga mig och fundera på husses mentala hälsa. JAG HADE JU BARA KLIAT MIG LITE!!!!!!!!

Elände!

Nu börjar även jag att lacka ur på husse! Han stod för en tid sedan och tittade på mig med ihopknipta ögon och sa efter en stund: "Du är fet!" !!!???  Därefter så drog han ned på maten och började släpa runt mig på gator och torg. Jag behöver faktiskt inte mer motion än vad jag fixar på egen hand.... Typ: Gå till matskålen, ut och kissa och tillbaka till stolen..... Detta räcker faktiskt riktigt bra..... Jag har till och med tröttnat på att jobba....Men han går bara på ännu värre. Det traskas i ur och skur och jag som trodde han förstått att jag inte är gjord för att tillbringa fritiden i regn. Min päls har en tendens att locka sig i det blöta och det är inte så vackert! Som tur är så har det varit sol mestadels men han prickar alltid in de regniga stunderna på dagen för sina promenadattacker. Snart går jag över till Stinas sida och börjar uppfostra honom jag med.

Men tills dess så får man väl gömma sig när han börjar skramla med kopplet.

/Kia

RSS 2.0