Stina

Nu börjar det redan gå slentrian i vardagen. Maten kommer sällan och när den kommer så är det bara lite i botten. Och tiderna för servering är oanpassade till mitt sätt att leva. Jag tvingas om och om igen att påminna husse om att tiden dragit över hungertimmen/timmarna.

Trots att man stirrade intensivt på honom så verkade han inte förstå.

Jag skällde och studsade runt som en galning utan att få gehör.........

Jag blev alldeles utmattad av hunger och frustration. Husse bara stirrade kallt på mig och sa nå´t om att jag kanske skulle söka för det där. JAG!!?? Det är ju jag som är normalt hungrig och det är han som är onormalt envis.

Jag gav honom det "onda" ögat och försökte få honom att ge med sig. Och tror ni att det gick bra? Nejdå! Han och matte gick in i TV-Rummet och började smaska själva utan en tanke på små lagom söta bullisar som hade ett stort näringsbehov för att inte självdö.

Nu börjar jag att förstå vad "skådebröd" innebär. = Titta och dö av hunger!

Är detta är tacken för allt som jag gör för det här hemmet? Håller ordning och underhåller....... Jag funderar på att sluta med mitt engagemang och bara bry mig om mig själv. Snart är det slut på mina aktiveringsaktioner......!
Mvh
En mycket sur Stina