Stina

Vad har jag att vänta mig? Husse diskuterar att hyra ut oss i Tre vekor och sedan så hotar han även med att vi måste börja åka bort varje dag för att hålla honom i handen på jobbet........ klara han inte av någonting själv längre? Några muntra viftningar med anmälningsblanketter har jag i alla fall inte sett på länge. Så det ofoget verkar jag ju slippa nu. Men att behöva lämna hemmets lugna vrå varje dag för att han behöver stöd ....det är nog mer än vad jag står ut med. Jag får nog börja hitta alternativa boendeformer om detta vansinne ser ut att bryta ut. Än så länge så har jag inte märkt nå´t.

Men nu till något mycket mer kreativt. Spånets, allt för lugna, tillvaro. Nu har husse börjat försvinna på dagarna igen och lämnat hemmet till mig att styra efter bästa förmåga. Slut på gnälliga gamla gubbar i soffan som bevakar varje steg i min utövning av livets goda. Jag blev så överaskad igår när vi äntligen lämnades ensamma så jag låg bara förvånad och väntade på att han skulle slita upp dörren och vråla Ha! Vad var det jag sa? Jag var säker på att det bara var ett trix för att sätta dit mig på bar gärning. Men nej då! Ingen gubbe som tittade in. Det innebar att en hel dag med Stinaskötsel av hus och spån gick förlorat. Men nu känns det som om man är på banan igen. Jag kanske är lite ringrostig men skall säkert vara mitt vanliga vänliga jag snart igen.