Husses bravader
Jag vet inte längre vad jag ska berätta om husses sysslor.....Han fortsätter med sina sladdar och lampor. Rätt som det är så springer han ut och kryper runt i buskarna för att sedan springa in igen..??? Letar han också efter råttor, sorkar, igelkottar och grodor eller vad håller han på med? Plötsligt hänger han i ett träd för att senare stå med huvudet i ett skåp som sitter ute på väggen. Så höll det på hela lördagen. Jag och Kia försökte hänga på för att finna en lösning på alla frågetecken. Men inte då!
Lillmatte kom hem på eftermiddagen och när hon skulle åka så sa husse hysteriskt "Inte än! Du måste vänta 12 minuter!" Varför då? frågade hon. "Du får se!" sa husse. Vad håller han på med? Matte kom hem och tvingades också stå på samma plats och vänta. Men inget hände. Då började han springa runt och trycka på knappar och plötsligt lyste halva trädgården upp. Lycklig och med strålande ögon stirrade husse vilt runt omkring och utropade "Det här är bara början" Matte kommenterade kort "Välkommen till cirkus Igelsta" och gick in. Lillmatte sa " Ja det var ju fint" och åkte hem. Där stog husse, ensam och beundrade sitt "mästerverk". Jag tyckte lite synd om honom då. För att muntra upp honom lite så började jag också dra i sladdarna och det var ju jättekul ända fram till att lamporna slocknade. Det var roligt att se hur glad husse blev då. Han kunde ju börja om igen! Han som tycker det är så roligt. Han försökte springa ifatt mig för att kramas och tala om hur glad han var att han hade mig just då. Men jag tyckte att jag gjort tillräckligt mycket för honom så jag sprang runt huset till han tröttnade.
Senare på kvällen när vi skulle ut på nattpromenaden så var vi, kräket och jag, plötsligt ensamma. Husse var som bortblåst. Så såg jag att det ruskade väldigt i en buske och se där!!!!! Det började lysa i den också. Hur många sladdar och lampor har han igentligen? Han har aldrig varit på detta sättet förrut. Han glömmer ju allt utom sladdarna. Man får väl börja att roa sig själv då!
När vi kom in så skulle jag roa mig jättemycket och tittade runt för att hitta nå´t skoj. Men det enda som dög var ju Kia. Raskt till handling. Jag satte igång att buffla på henne och bita i benen för att sätta fart på henne men hon trulade så jag fick sätta upp farten lite. Då sprang hon in under stolarna (MINA) och gömde sig. Spånigt tänkte jag och hoppade upp i stolen som hon stog under och började hoppa. Hon for ut därifrån i full fart. Äntligen! Nu är hon igång. Då böjade husse skälla på mig och sa att hon (krypet) vill vara ifred och sova men jag ger inte upp så lätt. På henne igen! Då springer den lilla veklingen in under stolarna igen. Hur dum kan man va? Jag for upp och hoppade igen men då la hon sig ned och mina graciösa hopp gjorde ingen verkan alls.
Ohhh vad livet kan vara orättvist ibland! Husse bara skrattade åt min förtvivlan. Där låg det lilla krypet och sov medans jag hade tråkigt.
Lillmatte kom hem på eftermiddagen och när hon skulle åka så sa husse hysteriskt "Inte än! Du måste vänta 12 minuter!" Varför då? frågade hon. "Du får se!" sa husse. Vad håller han på med? Matte kom hem och tvingades också stå på samma plats och vänta. Men inget hände. Då började han springa runt och trycka på knappar och plötsligt lyste halva trädgården upp. Lycklig och med strålande ögon stirrade husse vilt runt omkring och utropade "Det här är bara början" Matte kommenterade kort "Välkommen till cirkus Igelsta" och gick in. Lillmatte sa " Ja det var ju fint" och åkte hem. Där stog husse, ensam och beundrade sitt "mästerverk". Jag tyckte lite synd om honom då. För att muntra upp honom lite så började jag också dra i sladdarna och det var ju jättekul ända fram till att lamporna slocknade. Det var roligt att se hur glad husse blev då. Han kunde ju börja om igen! Han som tycker det är så roligt. Han försökte springa ifatt mig för att kramas och tala om hur glad han var att han hade mig just då. Men jag tyckte att jag gjort tillräckligt mycket för honom så jag sprang runt huset till han tröttnade.
Senare på kvällen när vi skulle ut på nattpromenaden så var vi, kräket och jag, plötsligt ensamma. Husse var som bortblåst. Så såg jag att det ruskade väldigt i en buske och se där!!!!! Det började lysa i den också. Hur många sladdar och lampor har han igentligen? Han har aldrig varit på detta sättet förrut. Han glömmer ju allt utom sladdarna. Man får väl börja att roa sig själv då!
När vi kom in så skulle jag roa mig jättemycket och tittade runt för att hitta nå´t skoj. Men det enda som dög var ju Kia. Raskt till handling. Jag satte igång att buffla på henne och bita i benen för att sätta fart på henne men hon trulade så jag fick sätta upp farten lite. Då sprang hon in under stolarna (MINA) och gömde sig. Spånigt tänkte jag och hoppade upp i stolen som hon stog under och började hoppa. Hon for ut därifrån i full fart. Äntligen! Nu är hon igång. Då böjade husse skälla på mig och sa att hon (krypet) vill vara ifred och sova men jag ger inte upp så lätt. På henne igen! Då springer den lilla veklingen in under stolarna igen. Hur dum kan man va? Jag for upp och hoppade igen men då la hon sig ned och mina graciösa hopp gjorde ingen verkan alls.
Ohhh vad livet kan vara orättvist ibland! Husse bara skrattade åt min förtvivlan. Där låg det lilla krypet och sov medans jag hade tråkigt.
Kommentarer
Postat av: Agathon
Hörru,tror minsann att mitt nästa blogginlägg kommer att vara en nominering till den bästa bloggen-Och du jag är inte i behov av pengar!
Trackback
