Stina

Husse och matte skulle åka och titta på min syster när hon var 5½ vecka. På vägen dit stannade dom och köpte nya soffor till TV-rummet. Men se så annorlunda  det kan bli... Mot vad man tror att det ska bli.. . . För när dom kom hem till oss så började dom gulla med syrran och fjantade så till den milda grad att jag tyckte det blev lite patetiskt. Jag tänkte att dom skulle få se en riktigt kool bullis och inte ett våp som fjantade runt.

När jag så la mig ned och kopplade på charmen så flyttades naturligtvis focus över på mig förstås. Syrran blev snabbt bortglömd. Jag kännde att dom här lättlurade stofilerna kunde jag enkelt styra efter mina behov. Jag måste ju tydligen skaffa nytt hem ändå och då dög dom här ganska bra. Jag tillät dom till och med att gulla lite med mig (dom verkade ju ha behov av sån´t).


Ja just det! Det var soffan som jag skulle berätta om nu. När jag varit hemma hos husse och matte i ett halvår så kom dom hemsläpandes med  det lilla krypet. När husse efter mycket om och men till slut vågade lämna oss ensamma ett par timmar så skulle jag visa krypet hur man leker med boll, hon kunde inte leka över huvud taget när hon kom till oss.
Naturligtvis så åkte bollen in under soffan och min förtvivlan var stor innan jag kom på att man faktiskt kunde flytta soffan och på så sätt få fram bollen igen. Jag är ju inte speciellt rädd för att ta i när det behövs så det var bara att sätta igång....Ett stadigt tag i soffgaveln och sedan var det bara att dra.... Vilken skräpkvalité det är på soffor... Gaveln bara smulades sönder. Äsch! Det måste väl bli bättre längre in tänkte jag men inte då.. Och naturligtvis så kommer husse hem innan jag fått fram bollen. Allt jobb till ingen nytta. Ingen boll! Och husse kunde ju hjällpt mig men han höll på och skällde som en liten terrier. Fasligt liv det kan vara på den karln.  Med tanke på hur han gick på så insåg jag att det inte var någon idé att fortsätta med bollen.  Så det var bara att lägga sig för att sova en stund så han kunde lugna ner sig lite.

På natten så kunde man ostört fortsätta arbetet. Först gällde att få ett riktigt bra tag, sedan var det bara att dra..Länge.... Till slut så rörde sig både soffa, matta och bord. Det vara att dra tills det tog stopp. Och se där!!!! Min boll!!!!  Visserligen så hade gaveln gått ännu mera sönder men det kan ju inte spela någon roll nu... Jag hade ju min boll!  Men kan ni förstå att en så´n som husse bara orkar med att föra så mycket liv? Och TVÅ dagar i rad!!!!!   Kia blev ju rädd. Hon undrade nog var hon hade hamnat i för dårhus. En husse som aldrig är lugn. Det är nog tur att hon har mig, som lär henne allt som JAG tycker att hon bör veta.
Jag kom på det här med soffan idag för husse har efter ett år nu insett att bollen är framme och att jag inte har några omedelbara planer på att bära omkring det där tunga åbäket till soffa igen, så han satte igång och fixa gaveln.