Stina

Jag hade faktiskt lite dåligt samvete en liten stund för husses sko. Men jag tycker att jag kompenserade det väldigt bra med att gå omkring och se skyldig och skamsen ut fram till dess att husse åkte till jobbet. Då kom lillmatte hit och hälsade på och ordningen var återställd. Men husse är ju lite rar i alla fall. Han sa inget till matte eller lillmatte om vad jag hade gjort på morgonen.
Nu är det full fart igen. Precis som inget hänt. Jag blev ompysslad som den lilla godingen jag är och Kia hölls på behörigt avstånd tills dess att hon gav upp och lade sig igen. YES! Fullt focus på mig! Men kräket lade sig naturligtvis i min stol igen...Det gick ju bra en liten stund men sedan så hoppade jag upp och klampade runt, bet henne i öronen,använde henne som studsmatta (Jätteroligt!) och till slut så fick jag knuffa ned henne på golvet.

Nu börjar det jobbigt, hon visar ingen respekt eller hänsyn.. Det är ju MIN stol! Ifrån den har jag ju full koll på ytterdörren, TV-rummet och tvättstugan. Hon har en egen stol, likadan, som jag tryckt in i hörnet där hon inte ser ett dugg men det behöver hon inte heller. Jag finns ju och bevakar omgivningarna så hon kan ju känna sig trygg. Men det är samma sak varje dag, så fort jag lämnar stolen så ligger det lilla kräket där igen. På Söndag kväll så var jag så slut av att fösa ned henne hela tiden så jag vägrade lämna stolen helt. Till och med när husse kom hem så låg jag kvar. Han som det skulle gullas med.

Jag får väl vara lite lagom rar mot honom på måndag istället.