Stina

Nej just det! Fast i vår värld, här hemma, så kanske den kan betecknas som vanlig. Husse rusar in på lunchen och gastar att det var nog inte hans fel att det blev svart igår. Med glada hejarop for han ut till garaget igen och kom tillbaka med hela famnen full av MERA!!!!! kablar och lådor. Husse är ju inte normal i år... Vilt gastande något som han betraktar som julsånger så fylldes golvet i köket snabbt med högar av kablar och lådor. Kia ställde sig och betraktade eländet medans jag gick och la mig med tassarna över huvudet.

Inte nu igen! Tänkte jag stilla..... Hallå!  Har han inte lärt sig någonting?  Och jag då? Var är focuset på mig någonstans?
Och när matte kom hem på kvällen så fick han en del frågor om hur länge köket skulle vara ett slagfält. Men han mummlade bara något om att i år skulle han vara i tid. Han i tid! Han har varit ur tid i snart två månader nu. Men en sak var utmärkt med hans vansinne... Jag kunde ostört lära krypet lite vanliga saker som en god bulldog bör kunna nämligen:

MATTES TOFFLOR!!!!!! Yes! Nu kommer det lilla krypet att straffas när matte kommer hem och alla kommer att titta förstående på mig och säga: "Det var nog inte Stina, den lilla raringen, dom andra gångerna heller". Jag blir kramad och matad med godis hela kvällen av dom som hade dåligt samvete. Men säg den lycka som varar. Hon försökte smita och trots att jag tog till alla medel som stod till buds så stack hon iväg till husse.


Och jag då? Jag låg kvar i min ensamhet och funderade på hur krypet nu skulle straffas för detta.



Jag berättar mer senare.........