Tuggsugen!
Inte då! Inte nu! var svaret..... Då tänker man sig inte för. Han borde lärt sig vid det här laget att när husets beskyddare ber om något så ordnar man det. Resultatet kunde inte bli annat. Jag for runt i hela huset. Skällde, hoppade och tjöt men inget resultat. Hur skulle jag få den dumma varelsen att begripa att han faktiskt inte hade något val. Han borde veta att det blir som jag vill till slut i alla fall. Hans inlärningsförmåga är nog sämre än vad jag trott.
Okay! Är det så det skall vara så får man fixa det själv. Först retar man upp den lättlurade (Kia).
Sedan knuffar man runt henne i hela huset och för ett himmla liv. Då borde husse fatta vad som gäller. Ge mig ett ben och få en lugn kväll eller mer och mer liv i huset. Hur tror ni att han reagerade?....... Han tittade lite trött på mig och sa: Att du bara orkar! Jag ger mig inte så kuta runt du om du blir lyckligare av det! Förstår ni vilket liv jag lever? Här får man inget gratis minsan! Skall man ha nå´t så får man fixa det själv! Jag valde ett färskt ben! Kia´s!
Och det funkade! Husse rusar upp för att rädda det lilla kräket. Sen suckade han och sa: Jag ger mig men då får vi gå halva vägen var! Du får plastbenet och sedan får det vara lugnt en stund. PLASTBEN!!!!???? Vem tror han att jag är?
Okay! Jag försökte hitta någon mening med det äckliga plastbenet men hittade ingen. Jag var inte på humör att bita i ett sån´t. Högt talade jag om det för omgivningen men ingen som reagerade!
Jag beslutade mig för att Kia´s ben var faktiskt bättre så jag smög mig på henne och anföll när hon minst anade det. Och det lilla kräket vände sig blixtsnabbt och bet tillbaka....!!!!!!!!!! Nu får det väl i alla fall vara nog? Jag fortsatte attacken men hon gav sig inte.
Så snöpligt kan en välplanerad Onsdagskväll sluta. Jag satt bra länge och begrundade mitt dystra öde.
Och tror ni inte att krypet hämtade mod någonstans? Så när jag vände mig om för att högljudt beklaga mig till husse angående husets alla orättvisor så hoppade monstret på mig bakifrån och bet tag i mitt ben. Jag blev alldeles paff! Hon!!!??? Nu är domedagen nära. Till och med Kia har tappat respekten för mig.......
Jag avslutade kvällen i moll. Jag måste reda ut vad som händer här igentligen. Jag kanske håller på att tappa greppet totalt? Ingen respekt för överheten längre!!!!!!
Länge låg jag på Krypet´s tröskel (Alltid retar det någon) och funderade på meningen med livet. Nu måste jag ta tag i den här situationen! Jag kan inte låta de svagsinta fortsätta på det här viset. Det lilla krypet ska nog få när husse gått och lagt sig................
Jag lider med dig Stina...tänk att INGEN förstår dig...Min omedelbara tanke blir, går det inte direktbuss mellan V-ås och S-tälje???
Visst, du fick ju självklart och omedelbart rätta in dig i ledet vid ankomst efter Drottning Flippa och hennes följe Diva, Ike och Bula MEN här FÖRSTÅR vi när en bulldogg lider/behöver/vill och önskar!!! Stooor skillnad mot den misär du idag uthärdar!!!!
Våra tankar går till dig....
naaawwww tycker synd om dig.. hoppas att du får en bättre dag idag =) kommer ut å hälsar när jag lämnar av vinterdäcken =)
Hörru du Stina!Jag vet att de där benen smakar pyton på utsidan men det skall vara fyllda med en massa gott!Här hemma är dem sällan det och det låter som om du har det lika illa hos dig.Hmmmm,bättre uppföljning av valpköpare-godis är ett krav som de borde ställa!Fast Matte rådde ju om mig från dag ett så hon borde kunna de reglerna-men icke.Nu springer jag mellan datastolen och leksakerna utan att någon noterar mig!Fy bubblan!
