Stina

Jag har haft en vanlig kvinnlig åkomma som sänkt mitt humör till den nivån som ni vanliga dödliga befinner er på förjämnan. Nu börjar jag se ett ljus i mörkret men ingen snygg karl....... Husse hade lovat att jag skulle få en date i vår men sedan läste han hundsport och ångrade sig snabbt. "Det verkar vara för mycket jobb med det där"??????? I vilken del gör han jobbet???? Vad jag förstår så hade han planer på att göra om mig till avelsko och det utan att ens ta upp frågan med mig först... Okey! Nu blev det inte så men det är ju tanken som räknas, säger han alltid.... Så nu skall jag ställa till med ett litet elände för honom i ett par dagar.
Vi har jobbat och kommit hem sent varje kväll så det har inte funits tid för dotortryckningar på ett tag. Alla ni som ringt och hotat husse med diverse reprisalier under den här tiden, vill jag tacka för erat stöd. Han har varit väldigt givmild med godis de dagarna. Man ser hur samvetet, rättvist, plågar honom och våra arbetsinsatser har minimerats till att bara ligga och förgylla allas tillvaro. Det har JAG klarat mycket bra. Kia, däremot, har ju fjantat runt som vanligt och försökt ställa sig in.  Idag har jag kännt mig som en vanlig Stina och aktiverat krypet hela dagen. Jag har hoppat på henne stup i ett. Husse var ledig idag och vi lämnades äntligen ensamma hemma på eftermiddagen. Ingen som bevakade alla steg man tog. Vilken befriande känsla att åter få regera huset och avgöra vad och när allt skall göras....:-)
Nu lovar jag att återkomma mer frekvent med upplysningar om de hemskheter som drabbar mig och även de få njutningsfulla tillfällen som inträffar.