Stina

När vi kom hem, tidigt för en gång skull, i Fredags så sa husse att nu är det semester. Vad innebär det då? Tänkte jag och det visade sig på Lördagen.... Husse låg i soffan och slötittadepå TV fram till 12 och sedan satt han framför datan resten av eftermiddagen. Själv så sov jag, helt utmattad efter en veckas hårt jobb, hela dagen. Även spånet låg som i dvala. Men det gör ju hon nästan jämt så det var ingen större skillnad. Då fattade jag vad semester är. Nämligen ett totalt noll-läge på alla sysslor inklusive godisutdelning och matransoner. Jag gillar inte semester! På kvällen sa husse, lite gulligt, till oss att det är semester i morgon också. VAAA!!!!!!! Inte en semesterdag till! Jag har haft så tråkigt så det räcker faktiskt nu.......
I morse tänkte jag allt visa hur en Stina semester ska firas.....Jag sprang runt redan tidigt och talade högljudt om att det var matdags........Efter en lång tids skällande pallrade sig husse fram ur tomma intet och fixade med maten som skall stå och dra i evigheter, men det var ju i alla fall en början. Under tiden så muntrade jag upp det lilla krypet med allehanda små lustiga språng och hopp som alltid slutade på henne där hon låg och fortsatte sin semester. Riktigt underhållande måste jag säga. Husse hade inte riktigt sitt roande humör i sig idag för han bannade mig varje gång jag skojade till det lite. Krypet är min leksak och jag roar mig med henne och studsar på henne när det behagar......Det är bara att gilla läget gubbe lilla.....
Efter att alla ätit, vissa till dom var mätta och andra (jag) så att hungerdöden bara skjutits upp ett par timmar, så kom det ett program med en vidrig liten gubbe som idgade psykisk tortyr på de själständiga och stolta hundar han hittade på gator och torg. Jag blev riktigt upprörd över han sätt att behandla hundarna.

Jag rusade omkring i TV-rummet och upp i alla stolar och soffor gapade och skrek för att husse skulle se hur illa han betedde sig (gubben i TV menar jag). Han tittade, trött, på mig och sa bara att jag skulle lugna ner mig annars fick jag också åka till TV-gubben. Han, TV-gubben menar jag, gör ju robotar av enskilda individer och får dom att agera apatiskt och inte självständigt som jag.......Jag blev så sur på husse när han bannade mig så jag fick lov att hoppa lite mera på krypet. Då bannade han mig ännu mera.......Vad ville karln igentligen?

Då sa han till mig att genast sluta och hoppa på henne för hon försöker sova och att hon kunde bli ledsen om jag var elak mot henne hela dagarna. Då tänkte jag att det var nog läge att försöka få alla att tro på min totala omvändelse till en mesig och jamsande liten tönt. Jag satte igång och trösta det lilla spånet. Som om det behövdes.... Hon vet ju sin plats, men lite teater för husse kan ju inte skada.

Efter denna lilla yttring av medkänsla för de svaga i samhället så satte jag igång med förlustande lekar i hela huset. Det är så roligt när alla står och tittar, beundrande, när jag svingar alla leksaker med rasande fart. Men det finns ju tydligen undantag. Husse skickade nämligen ut mig med buller och brak. Spring av dig nu! Sa han. Där stog jag så i min ensamhet och funderade vad denna snöiga trädgård kunnde bjuda på för lustigheter idag då. Jag såg mig omkring och insåg att möjligheterna var kraftigt begränsade.

Hmmmmm! Då slog det mig! Lura ut-tricket...... Jag rusade snabbt iväg bakom huset och började skälla så högt jag kunnde. YES!  Där kom husse rusande för att se vad jag hade för mig. Jag tittade glatt på honom där han haltade fram (hans knä som jag fick skulden för att ha haft sönder är inte helt än) och väntade på de glada små ropen av lycka att han äntligen skulle få komma ut och sparka lite boll med mig. Han stannade och stirrade på mig för att sedan vända sig om och gå in igen. Äsch! En riktig bullis klarar sig själv! Jag strosade fram till den där bollen som husse brukar stoppa godis i ibland och test kickade lite för att se om det skett ett under. Och se där.....Det skramlade... Jag rullade den där bollen i flera timmar innan det som skrammlade kom ut och visade sig vara en liten isbit. Jösses! Jag hade gjort av med det mesta av morgonens lilla näringsintag på att jaga en liten isbit.......! Nu var det bråttom..... Jag kunde ju svälta ihjäl när som helst..... Fort fram till dörren och krafsa så jag kunde komma in till mat och godis innan det sista andetaget var draget. Väl inne så var det bara att kasta sig ner framför godisskåpet för att rädda det lilla liv som var kvar...

Men hör du inte vad jag säger? Sa husse. Du har nog skitiga öron. Ja det skall vi göra! Tvätta öronen. Kom här Stina så får du se, ropade han glatt och for in med huvudet i medicinskåpet och där kunde han ju stanna tänkte jag för hans besök i det skåpet brukar inte sluta bra. Mycket riktigt så var jag plötsligt infångad och fasthållen med en sliskig sörja i bägge öronen och husse som masserade mitt huvud tills öronen glödde. Han är inte riktigt klok! Ena stunden skall det duschas och i nästa så smutsar han ner mig med klägg i öronen. Efter denna eftermiddag så valde jag att lägga mig på golvet och försöka göra ingenting för annars får ju den svagsinte gubben bara för sig nya idiotlekar.