Stina

Husse släppte, som vanligt, ut oss igenom dörren från firman och Spånet rusade ut till närmaste gräsplätt. Nu råkade den ju vara precis bredvid Turebergsleden som är mycket välbesökt av bilar på genomresa i hundratio typ. Så när jag stog och såg hur spånet äntligen försökte ta livet av sig så blev husse smått hysterisk och skrek i högan sky att hon skulle komma till honom. Men där satt hon och gjorde både ettan och tvåan i godan ro ca: 20 centimeter från rusningstrafiken. Det är faktiskt riktigt kul att se husse få dessa enormt starka kickarna med adrenalin. Han hoppar mycket högre och blir mycket rödare i ansiktet då. Och lyckades hon då ? NEJ!
Inte en så enkel sak som att se till att mitt näringsintag kunde fördubblas klarar det lilla krypet av. Skam den som ger sig tänkte jag och rusade snabbt i den andra riktningen för att lura ut henne på nästa, livligt trafikerade, gata. Då, minsann, så hoppade hon raskt in i husses "Lyxbil" och skulle göra sig till igen. Ni förstår ju säkert vem som till slut blev syndabocken i hela den här historien som började så bra......... Husse blev flyförbannad när han såg att jag satte av i "fel" riktning och rusade efter med sjumilakliv för att fånga in och ösa ovett över mig. Vad skulle det vara bra för? Jag klarar mig ju själv! Sedan så satt han i en timmes tid på vägen hem och mummlade nåt om en stor grop som skulle grävas och höga staket.......?????? Han är säkert jätterädd att någon skall se honom behandla mig så orättvist som bara han kan.

Med hopp om en rättvisare värld och fler säckar med mat så önskar jeg er en härlig Hussefri dag.......

Stina