Vårtecken....
Idag kom det första vårtecknet! Husse stog och tittade på trallen och såg fundersam ut. Jag tänkte att han såg ut att behöva hjälp så jag spatserade fram för att titta jag med men jag såg inget onormalt. Undrar om han ser något som inte jag ser tänkte jag. Plötsligt ropade han bara rakt ut: Vad har ni gjort? Vad då gjort? Tänkte jag, trallen har han ju skrytit med att han gjort själv för länge sedan. Han tar upp det med matte varje gång hon frågar var alla stenar som han köpt dit har tagit vägen. Jag har ju inte gjort någonting......
Då såg jag vad som kanske fått honom lite lätt upprörd..... Det låg några små bevis från de dagar då vintervädret inte varit så bra och vi (Kia och jag) har haft lite bråttom och inte velat gå längre än nödvändigt......Om ni förstår vad jag menar....?
Men det är ju faktiskt på det sättet att när snön ligger ovanpå som ett skyddande täcke så är man ju inte på trallen utan på snön.....Eller....?? Och snö finns ju överallt och jag ser då rakt ingen skillnad.....Så vad är problemet? Hur upprörd kan man bli på ingenting? Hur som helst så bestämde vi oss för att lägga oss i solen för att titta på när anfallet gick över.
Spånet spelade helt oskyldig hon och sov med ena ögat öppet. Husse gick på det fullt ut och ställde sig, efter en städnings timme, och tittade förgrymmat på mig......På MIG!!!!!!?????? Det borde ju framgå av min avslappnade attityd att jag inte varit så väldigt medskyldig (lite kanske) till oredan.
Som tur var så åkte husse iväg, i sin ensamhet, på förmiddagen och lämnade oss i mattes vård. HON är mycket mer förstående och tjafsar inte så fasligt. Vi fick ostört ligga i solen hela dagen och bara njuta. Inga förmaningar och inga måsten.....Härligt... Men säg den lycka som varar......? Husse kom ju hem igen och började domdera, t.ex. "Det är inte dags för mat ännu" och liknande larvigheter. Han fattar inte att solandet tar på krafterna och att det behövs en rejäl påfyllning av näring för att inte lacka ur totalt. Är det konstigt att man blir sur då?
/ Stina
Då såg jag vad som kanske fått honom lite lätt upprörd..... Det låg några små bevis från de dagar då vintervädret inte varit så bra och vi (Kia och jag) har haft lite bråttom och inte velat gå längre än nödvändigt......Om ni förstår vad jag menar....?
Men det är ju faktiskt på det sättet att när snön ligger ovanpå som ett skyddande täcke så är man ju inte på trallen utan på snön.....Eller....?? Och snö finns ju överallt och jag ser då rakt ingen skillnad.....Så vad är problemet? Hur upprörd kan man bli på ingenting? Hur som helst så bestämde vi oss för att lägga oss i solen för att titta på när anfallet gick över.
Spånet spelade helt oskyldig hon och sov med ena ögat öppet. Husse gick på det fullt ut och ställde sig, efter en städnings timme, och tittade förgrymmat på mig......På MIG!!!!!!?????? Det borde ju framgå av min avslappnade attityd att jag inte varit så väldigt medskyldig (lite kanske) till oredan.
Som tur var så åkte husse iväg, i sin ensamhet, på förmiddagen och lämnade oss i mattes vård. HON är mycket mer förstående och tjafsar inte så fasligt. Vi fick ostört ligga i solen hela dagen och bara njuta. Inga förmaningar och inga måsten.....Härligt... Men säg den lycka som varar......? Husse kom ju hem igen och började domdera, t.ex. "Det är inte dags för mat ännu" och liknande larvigheter. Han fattar inte att solandet tar på krafterna och att det behövs en rejäl påfyllning av näring för att inte lacka ur totalt. Är det konstigt att man blir sur då?
/ Stina
Kommentarer
Trackback
